Svenska fornminnesföreningen är en ideell förening för historisk forskning och kulturminnesvård. Föreningen förvaltar och delar även ut medaljer, stipendier och priser.
Stipendier utdelade ur föreningens fonder år 2023.
FM Lukas Albrecht, München, studieresa till Gotlands bildstenar (10 000, Jan Peder Lamms fond) Sebastian Boström, Malmö, slitspårsanalyser på material från Dagsmosse (10 000, Birger Nermans fond) Dr Torbjörn Brorsson, Landskrona, analys av keramik från Gustavia (10 000, Hildebrandfonden) FK Ylva Bäckström, Löttorp, 14C-prover på skelett från Sala (10 000, Ingrid Nords fond) FM Love Eriksson, Holmsund, föremålsdokumentation i Norrbotten (5 000, Birger Nermans fond) Sandra Tornberg Fritz, Lund, analys av tandemalj (2 300, Hildebrandfonden) FM Anna Henningsson, Norrköping, UV-foto av kalkmålningar i Höör k:a (10 000, Aron Anderssons fond) FM Nathalie Hinders, Enskede, tunnslipsanalys av keramik från Alvastra pålbyggnad (10 000, Birger Nermans fond) FM Marieke Ivarsson-Aalders, Vallentuna, materialanalyser på Gotland (7 500, Hildebrandfonden) FM Wilhelm Ljungar, Täby, konferensdeltagande IMC Leeds (8 000, Hildebrandfonden) Docent Gert Magnusson, Stockholm, fältarbeten kring vattendriven järnhantering (10 000, Inga Sernings fond) Michael Monzon, Umeå, provtagning i torvmosse vid Trelleborg (5 000, Birger Nermans fond) FM Zoë Pochon, Stockholm, konferensdeltagande EAA (10 000, Hildebrandfonden) Professor Eva Svensson, Karlstad, 14C-prover från Kårebolssätern (10 000, Hildebrandfonden) FD Anna Sörman, Skövde, metodutveckling kring bronsanalyser (5 000, Birger Nermans fond) FK Birgitta Åkesson, Trelleborg, kulturhistorisk dokumentation i Vemmenhögs hd (10 000, Hildebrandfonden)
Mandelgrenpriset år 2023 tilldelas Albert Collins, rustningsmakarmästare,
Albert Collins är Sveriges första rustningsmakarmästare på 240 år. Yrket har varit utdött sedan 1781 då Olof Berg senast smidde en rustning. I sitt mästarprov tillverkade Albert en rustning från 1560-talet för Livrustkammaren. Albert har även tillverkat rustningar för Medeltidsmuseet och Kalmar slott samt i Spanien.
Det finns cirka 70 rustningsmakare i hela världen. Rustningsmakeri är en mycket ovanlig kompetens även internationellt sett, och här i landet är Alberts yrke helt unikt. Albert är numera en förebild både inom museivärlden och bland konstsmeder och han har även nått stort erkännande långt utanför Sveriges gränser. Hans öppenhet och vilja att sprida sina kunskaper, till exempel via sin bok om historiskt rustningssmide The making of a 16th Century armour: the Masterpiece Project, har ingen motsvarighet inom området, varken i Sverige eller internationellt.
Albert har gått den långa vägen och är helt autodidakt. När han började sin bana för över 30 år sedan fanns till exempel inte Youtube att ta lärdom av utan han fick titta på hur bilplåtslagare och kopparslagare arbetade och själv pröva sig fram. Även många av de verktyg som Albert använder har han själv tillverkat.
Tack vare Albert Collins är rustningsmakeriet nu ett officiellt yrke i Sverige, i vilket man numera kan ta gesäll- och mästarbrev.
Tid och plats: onsdagen 7 december kl. 18.00 på Medeltidsmuseet, Strömparterren, Norrbro, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com senast 1 december, se mer info nedan.
Nu är det dags för årets julmingel! Ett härligt tillfälle för gamla och nya medlemmar att träffas och umgås innan julledigheterna.
Årets Hildebrandpristagare Fredrik Hallgren mottager sitt pris och föreläser om sitt arbete med bl.a. spektakulära nya stenåldersfynd från mossar under titeln Unika men hotade stenålderslämningar i Dagsmosse, Östergötland.
Och om vi har riktig tur så smygpresenteras den efterlängtade boken från SFFs 150-årsjubileum, som ska komma från tryckeriet inom kort!
Det kommer att serveras jultallrik, och därför behöver vi senast den 1/12 ha din anmälan (ange ev. allergi eller veg.) till info@fornminnesforeningen.com. Du kan även kontakta Klubbmästare Jackie på tel. 076-7219124). Pris: 200:-/person sätts in på PG 53 921-3 eller swishas till 123 600 96 17.
Tid och plats: onsdagen 30 november kl. 18.00 på Historiska museet, Narvavägen 13-17, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com
Den äldsta svenska trädgårdshistorien
Genom nya arkeologiska fynd har synen på den inhemska trädgårdshistorien förändrats under 2000-talet. Den nya bilden visar på en hortikultur som funnits i Skandinavien sedan mycket lång tid, och en välutvecklad folklig trädgårdskultur som fanns här långt före klosteretableringarna. Denna nya historia presenteras i den första boken i ett planerat trebandsverk om svensk trädgårdshistoria som ges ut av Kungliga Vitterhetsakademien.
Jens Heimdal är arkeobotaniker hos Arkeologerna, Statens Historiska Museer. Föreläsningen sker i samarbete med Historiska museet.
Tyvärr är föreläsningen Medeltidsmannen inställd pågrund av sjukdom.
Tid och plats: onsdagen 9 november kl. 18.00 på Historiska museet, Narvavägen 13-17, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com.
Medeltidsmannen
Hur gjorde medeltida män för att visa sig manliga, och hur man tar reda på det genom att studera skelett? Jag kommer att berätta om den forskning jag bedrivit som doktorand i arkeologi vid Háskóli Íslands, där jag genomfört en osteologisk analys av 470 medeltida skelett, från två lokaler – Augustinerklostret Skriðuklaustur på Island, och Dominikankonventet i Västerås i Sverige.
Min utgångspunkt är maskulinitetsforskaren Raewyn Connells definition av maskulinitet som en ”konfiguration av genuspraktiker”. Det innebär att jag betraktar maskulinitet som en form av aktivitet, snarare än en egenskap hos en individ. Aktiviteterna kan påverka kroppen, och lämnar i vissa fall spår i skelettet. Några saker jag har tittat på är diet, hälsa, utseende och bruket av våld, och hur det kan skilja sig åt mellan olika grupper av män.
Med Elin Ahlin Sundman, University of Iceland. I samarbete med Historiska museet.
Tid och plats: onsdagen 26 oktober kl. 18.00. Digital föreläsning via Zoom, länk skickas ut en vecka i förväg.
Migration Period Picture Stones from Gotland – Current research on their history of origin
The picture stones are a unique group of monuments that were erected from the Migration Period to the end of the Viking Age (c. 400-1100 AD) on the Swedish island of Gotland. Particularly striking are the decorations, applied by shallow incisions and subsequent painting on the front, which give the stones their names. The oldest, Migration Period (c. 400-600 AD) picture stones differ from the later monuments with their distinctive axe shape as well as the predominantly geometric-abstract image program. The genesis of these early stones has always been considered a mystery. Since they appear almost suddenly and without preceding development phase, we need to look for parallels outside Gotland. Striking similarities exist to stone monuments from the Roman provinces. Such comparisons can give clues to wide international networks that illustrate the intercultural exchange and hybridity of Gotlandic culture.
Med Hannah Strelau, Centre for Baltic and Scandinavian Archaeology, Schleswig, Tyskland. Här är zoomlänken till föredraget:
Svenska fornminnesföreningens medlemmar inbjuds till en kulturhistorisk landskapsresa till Hälsingland den 29 september till den 2 oktober.
Vi har glädjen att återigen kunna bjuda in till en ny resa i serien svenska landskap efter en längre paus. Denna gång reser vi norrut till det sydliga Norrland, till det vackra och intressanta Hälsingland, en fyradagarsresa med bekväm turistbuss. Vi kommer att bo på Forsa folkhögskola, strax utanför Hudiksvall, varifrån vi gör spännande dagsutflykter i framför allt den nordöstra delen av landskapet.
Hälsingland har mycket att erbjuda den kulturhistoriskt intresserade resenären med besöksmål som minner från stenålderns boplatser, via järnålderns gravar, medeltidens rika kyrkokonst fram till de senaste århundradenas industriminnen och stolta hälsingegårdar, de sistnämnda även på UNESCO:s världsarvslista.
Under resan kommer vi att promenera vissa sträckor, delvis på naturunderlag. För att få fullt utbyte av resan bör du kunna förflytta dig utan alltför stora svårigheter.
Preliminärt program för resan: Torsdag den 29 september Tåg på egen bekostnad till Gävle, där vår buss från Hudiksvalls taxi och buss, hämtar vid centralstationen kl. 10.00.
Besök i Söderhamns Ulrika Eleonora kyrka, en korskyrka i barock och Faxeholmen med de medeltida ruinerna av fogdefästet Faxehus. Vi fortsätter till den sevärda kyrkomiljön i och kring Trönö gamla kyrka innan vi äter lunch på fiskrestaurangen Albertina i fiskeläget Skärså. Vi fortsätter längs kusten norrut och når fram till Enångers gamla kyrka med rik målningsskrud och talrika helgonskulpturer av bl.a. Hakon Gullesson. Efter att passerat Iggesunds gamla bruk med smedja och masugn besöker vi den medeltida Njutångers kyrka innan vi når fram till Forsa folkhögskola. Kvällsmat på folkhögskolan.
Fredag den 30 september Förmiddagen ägnas åt Hälsinglands museum där vi får tre sakkunniga guidningar av utställningarna, bland annat medeltida kyrkoskulptur, konstnären Johan Steens måleri, Rosa Taikons ateljé, Alftabonaderna och Malstastenen. Efter en guidning i den vackra fiskar- och handelsstaden Hudiksvall äter vi gemensam lunch innan vi på eftermiddagen ägnar oss åt den kultur- och naturhistoriskt intressanta halvön Hornslandet med bl.a fiskelägen, bronsåldersgravar och säregen natur. Kvällsmat på folkhögskolan.
Lördag den 1 oktober På morgonen beser vi med guide Forsa linspinneri och katolska kapellet innan vi fortsätter till Forsa kyrka med bl a Forsaringen, med en av Sveriges äldsta lagtexter inristade med runor. Vi fortsätter med en tur i det vackra hälsingska kulturlandskapet runt Dellensjöarna, där vi bl a besöker Delsbo, Bjuråker och Norrbo. Dagen avslutas med de två tidigmedeltida kyrkorna i Hög och Hälsingtuna. Tillika finns här att bese järnåldersgravfält och högar samt en fornborg. Kvällsmat på folkhögskolan.
Söndag den 2 oktober Resans sista dag gör vi en längre tur längs med Ljusnans dalgång där vi stannar i Vallsta, Arbrå kyrka och Bollnäs. I Bollnäs beser vi den delvis medeltida kyrkan med ett mycket rikt bestånd av medeltida konstverk. Innan vi når fram till slutmålet med bussfärden besöker vi Söderala romanska korskyrka, en av Norrlands äldsta, och Erik Andersgården i Aske by. Vi beräknas vara vid Söderhamns resecentrum senast kl. 17.00. Lämpligt tåg söderut avgår kl. 17.26. Vänligen notera att tågresa måste ombesörjas av varje deltagare själv.
I resans pris, 4200 kr, ingår bussresa enligt ovan, chaufförens tjänster, logi i enkel- eller dubbelrum på Forsa folkhögskola med dusch/WC i korridoren (några få rum har egen dusch/WC), alla inträden, reseledare, externa guider på flera av besöksmålen, frukost dag 2-4, lunch och kvällsmat dag 1-3 samt lunch dag 4. För- och eftermiddagskaffe ingår vid några tillfällen, i övrigt erbjuds busskaffe att köpa. Vänligen notera att de flesta av folkhögskolans rum är enkelrum. Ange på anmälningsblanketten om det kan fungera att, även om anmäler dig som par, få två enkelrum om de få dubbelrummen är slut.
Anmälan med särskild anmälningsblankett sker till info@fornminnesforeningen.com och den skall vara tillhanda senast den 7 september.
Om du har frågor, kontakta jackie.taffinder@gmail.com eller perlin@gmail.com. Resans totala pris, 4 200 kr, inbetalas till Plusgirokonto 53 921-3 senast den 14 september. Anmälan är bindande. Se till att hemförsäkringen omfattar avbeställningsskydd, alternativt komplettera din hemförsäkring. Med reservation för att programmets innehåll kan ändras.
Tid och plats: onsdagen 28 september kl. 18.00 på Historiska museet, Narvavägen 13-17, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com
Olov Janse – arkeologen i mellanrummet
I vår bok om Janse får vi följa Olov Janses och hans fru Renées märkliga resor över världen, genom en lång rad kulturella och politiska sammanhang. Den berättar historien om en arkeolog som navigerade sig fram genom 1900-talets världspolitik – från det sena 1800-talets Norrköping, till det tidiga 1900-talets museer i Stockholm och Paris, till Indokina och Filippinerna under 1930-talet, till den amerikanska underrättelsetjänsten OSS under andra världskriget, grundandet av UNESCO 1946, och vidare mot offentlig diplomati för det amerikanska utrikesdepartementet i upprinnelsen till Vietnamkriget. Den visar på betydelsen av att uppmärksamma mellanrummen för att nå en djupare förståelse av den historiska utvecklingen av arkeologisk kunskap och dess relation till kulturella processer och världspolitiska händelser.
Med Johan Hegardt, Södertörn högskola, och Anna Källén, Stockholms universitet.
Tid och plats: onsdagen 31 augusti 17.30 – 20.00, Medeltidsmuseet, Strömparterren, Norrbro, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com.
Yvonne var mångårig klubbmästare i Svenska fornminnesföreningen. Hon gick bort år 2021. Vi vill gärna ägna denna kväll åt henne för att uppmärksamma det stora arbete hon lade ner på föreningens mycket uppskattade resor och övrig programverksamhet.
Program: 17.30. Visning av Medeltidsmuseet, Tina Rodhe, museichef och ordf. i Svenska Fornminnnesföreningen. Följ med på en spännande visning av Medeltidsmuseet och hör historien om hur museet blev till men också om hur medeltidens stockholmare levde i den lilla staden Stockholm. Under visningen berättas också om det nya museet som ska etableras i Börshuset vid Stortorget. 18.30. Yvonne Lédels arbete i föreningen, särskilt alla resor hon var med och ordnade. Per-Eric Lindgren, styrelseledamot Svenska fornminnesföreningen berättar. Fika serveras. 19.00. Hälsinglands förhistoria och hur Hälsingland relaterar till Sverige i övrigt, Anders Carlsson, Stockholms universitet. Förberedelse inför höstens resa! En bakgrund till föredraget finns i Anders bok, Tolkande arkeologi. Boken finns att ladda ner här.
Mandelgrenpriset år 2022 tilldelas Sigmund Oehrl, docent i arkeologi.
Sigmund Oehrl disputerade vid universitetet i Göttingen år 2008 med en avhandling om svenska runstenar. Han arbetar framför allt med skandinaviska run- och bildstenar från yngre järnåldern och är särskilt intresserad av deras ikonografi, tillkomst och kulturella sammanhang. Han är för närvarande anställd som forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, där han är projektledare för ”Ancient Images 2.0. A Digital Edition of the Gotlandic Picture Stones” (finansierat av Vetenskapsrådet). Projektet dokumenterar och analyserar gotländska bildstenar med digital fotogrammetri, framställer 3D-modelleringar av bildytor och stenar, analyserar ikonografin, och syftar till en uppdatering och komplettering av de tidigare existerande katalogerna med nya bildanalyser och ett utökat antal stenar och fragment. På så vis förhåller det sig tydligt och uttryckligen till tidigare arbeten av Sune Lindqvist, Jan Peder Lamm och Erik Nylén. Inom området har Oehrl publicerat ett stort antal artiklar och böcker. Särskilt ska uppmärksammas den omfattande och rikligt illustrerade Die Bildsteine Gotlands: Probleme und neue Wege ihrer Dokumentation, Lesung und Deutung, vol. 1-2 (2019) som visar både metoden och ett antal konkreta resultat.
Vill du läsa mer om projektet kan du följa den här länken.
Stipendier utdelade ur föreningens fonder år 2021.
Tekn. Lic. Christer Andersson, Henån,
till provschakt vid Askeby kyrka (5 000, Hildebrandsfonden).
FM Peter D’Agnan, Hemse, till en arkeologisk grävkurs vid
Bulverket med Gotlands Hembygdsförbund (5 000, Hildebrandsfonden).
FM Anna Gustavsson, Göteborg, till arkivstudier i
Monteliusarkiven i ATA (4 800, Birger Nermans fond).
FM Anna Henningsson, Norrköping, till färgprover på medeltida
kalkmålningar (10 000, Ingrid Nords fond).
FM Andreas Hennius, Uppsala, till att studera
valbensartefakter i Norge (8 000, Birger Nermans fond)
FM Anton Larsson, Enköping, till provtagning på jordskred
vid Mosshed (6 000, Hildebrandsfonden).
FM Michael Neiß, Upplands Väsby, till att deltaga i en
session om arkeometallurgi vid European Association of Archaeologists’ annual
meeting (1 000, Inga Sernings fond)
FM Hannah Strehlau, Schleswig, till att studera bildstenar
i fyra spanska museer i samband med avhandling om gotländska bildstenar (5 000,
Jan Peder Lamms fond).
FK
Birgitta Åkesson, Trelleborg, till att dokumentera kyrkbyar runt Trelleborg (5 000,
Birger Nermans fond)
Med stor lyhördhet och
konstnärlig integritet formger Annie Winblad Jakubowski hyllningar och
hågkomster över livsgärningar, historiska händelser och prestationer. Sin
gedigna utbildning i grafisk design och illustration och i skulptur har hon
från Konstfack i Stockholm och från City and Guilds of London Art School. Under
sitt konstnärskap hon har formgivit bl.a. mynt och medaljer, gravstenar och
utsmyckningar för hela begravningsplatser. Bland hennes uppdragsgivare märks
Sveriges Riksbank, Svenska Kyrkan, Svenska Skyttesportförbundet och många
privatpersoner. Ett av hennes mest spridda konstverk har de flesta av oss sett
och hållit i vår hand, nämligen 2009 års enkrona vilken var en specialprägling
som markerade Finlands avskiljande från Sverige år 1809. Motivet på myntets
frånsida visar horisontlinjen och vattnet som möter himmel, det vatten som
förbinder de båda länderna. Omskriften
”… den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet … är hämtad från
”Fänriks Ståls sägner”.
När Annie Winblad
Jakubowski för några år sedan formgav Svenska fornminnesföreningens logotyp
inspirerades hon av meanderslingan på det gravklot som finns vid Inglinge hög i
Småland, kungshögen som ägarna Salomon Fredrik och Anna Cervin skänkte till
Svenska Fornminnesföreningen år 1870. På den medalj hon formgivit, och som
delas ut av Svenska Fornminnesföreningen till mottagaren av Mandelgrenpriset,
pryds frånsidan av en evighetsknut vars förlaga är tecknad av prisets donator,
docent Lennart Karlsson.
I Annie Winblad
Jakubowskis konstnärliga gärning ges historien ständigt en framträdande roll –
om det så rör historiska händelser, tidsuttryck, minnen eller hela liv. Tider
knyts samman, dåtid med nutid, på färd mot framtid. Genom sin utformning av
Svenska Fornminnesföreningens logotyp och Mandelgrens-medalj har hon bidragit
till att föra föreningens arbete vidare med stil och värdighet utifrån en
helgjuten konstnärlig vision och en grundläggande förståelse för föreningens
syfte och verksamhet. Det är med stor glädje vi tilldelar henne Svenska
Fornminnesföreningens Oscar Montelius-medalj jubileumsåret 2019.
Fil. dr i arkeologi Nils
Ringstedt är en av Sveriges flitigaste kulturhistoriska författare. Inom
områdena arkeologi och hembygdskunskap har han förutom böcker publicerat ca 450
artiklar och bokanmälningar, främst i Svenska Arkeologiska Samfundets tidskrift
Gjallarhornet, Fornvännen, Ledungen och
i Bromma hembygdsförenings skriftserier. Genom åren har han genom mångfaldiga
insatser stött Svenska Fornminnesföreningens verksamhet. Särskilt måste i detta
sammanhang nämnas arbetet Svenska fornminnesföreningen, historik, fonder och
stiftelser. En skrift med anledning av föreningens förestående 150-årsjubileum
(1869-2019) (2017).
År 1960 blev Nils
Ringstedt civilekonom vid Handelshögskolan i Stockholm och 1968 fil.lic. i
företagsekonomi vid Göteborgs universitet. 1987 lade han därtill fram en
licentiatuppsats i arkeologi vid Stockholms universitet, där han 1992 också
disputerade på doktorsavhandlingen Household Economy and Archaeology. Some
aspects on theory and applications. Efter att bland annat ha tjänstgjort
som ställföreträdande generaldirektör för Konsumentverket gjorde han som
pensionär ny karriär inom arkeologin. Nils Ringstedt har varit styrelseledamot
i både Svenska Fornminnesföreningen och i Svenska Arkeologiska Samfundet vars
ordförande han var 2004–2006. Åren 2008–2013 var han ordförande i Stockholms
läns hembygdsförenings arkeologisektion och sedan 2007 är han sekreterare i
Bromma hembygdsförenings styrelse, tillika fornvårdsansvarig. Nils Ringstedt är
en förnämlig kommunikatör inom arkeologi och angränsande ämnen, och ett av hans
kännetecken är att han ständigt visar sig i viktiga arkeologiska sammanhang med
en penna i handen, med vars hjälp han skriver krönikor och notiser för olika
fora. Det är med stor glädje och erkänsla för hans insatser på föreningens
intresseområden vi tilldelar honom Svenska Fornminnesföreningens Oscar
Montelius-medalj år 2019.
Professor emeritus i
arkeologi Jarl Nordbladh har under en lång och förtjänstfull karriär visat en
enastående kombination av djup, bredd och originalitet i sin forskning och
övriga verksamhet. Grunden för hans studier är ofta hällristningar och
hällbilder, både ur ett tolkande perspektiv och i praktisk dokumentation där
han starkt bidragit till metodutvecklingen. Under 1970-talet inledde han
samarbeten med konstvetare kring dokumentation och tolkning av arkeologiska
bilder, vilket bl.a. resulterade i böckerna Paleolitiska
grottbilder och Mått och Mål.
Doktorsavhandlingen Glyfer och Rum (1980) applicerar ett tydligt teoretiskt perspektiv på det empiriska materialet, och bygger på en semiotiskt grundad metod i framkant för sin tid. Jarl Nordbladh har också ett stort intresse för arkivstudier och för vetenskaps-, disciplin- och institutionshistoria, vilket lett till ett flertal publicerade arbeten om bl.a. Carl Georg Brunius, Carl-Axel Moberg, Nils Månsson Mandelgren och Hans Hildebrand. Han har studerat arkeologins framväxt genom kongresser och internationella nätverk (publicerat i exempelvis Archives, Ancestors, Practices) och vad det innebär att ”leva arkeologiskt”. Jarl Nordbladhs mycket stora internationella kontaktnät begränsar sig inte till det engelska språkområdet utan inkluderar även i hög grad exempelvis Frankrike och Italien. Vidare har han visat ett stort engagemang i kulturmiljövård och kulturarvsvetenskap i bred bemärkelse, även här med ett flertal högklassiga publikationer.
Svenska
Fornminnesföreningens styrelse finner i Jarl Nordbladh en genuint vitter och
analytisk person med en egen röst, som haft en lång arkeologisk karriär med
stor bredd, och som fortsatt varit mycket aktiv efter pensionen. Det är oss en
glädje att få tilldela honom Svenska Fornminnesföreningens Oscar Montelius-medalj.
2019 tilldelades fyra personer Monteliusmedalj. Prisutdelningen ägde rum i Riddarhuset i Stockholm i samband med Svenska Fornminnesföreningens 150-årsjubileum.
Docent Ann Catherine Bonnier
De medeltida kyrkornas
byggnadshistoria från kristnandet och framåt har länge varit konsthistorikern
docent Ann Catherine Bonniers forskningsområde. Efter flera volymer för Sveriges Kyrkor under 1970-talet kom
1987 doktorsavhandlingen Kyrkorna
berättar: Upplands kyrkor 1250 – 1350. Avhandlingen behandlar uppförandet
av de stora tegelkyrkor som byggdes i Uppland under högmedeltiden och sätter in
dessa i ett både arkitektoniskt, konsthistoriskt och socialt sammanhang. Som
mångårig medarbetare på Riksantikvarieämbetet har Ann Catherine Bonnier bland
mycket annat varit en tongivande medarbetare i Sockenkyrkoprojektet och redaktionsmedlem för Sveriges Kyrkor,
samtidigt som hon flitigt förmedlat sina vetenskapliga rön till en bredare
allmänhet. Hon har även publicerat en rad vetenskapliga arbeten om
Östergötlands äldre arkitektur och kyrkobyggnader, här kan speciellt hennes
arbeten om Alvastra kloster och Örberga kyrka nämnas.
Ann Catherine Bonnier har
under hela sin akademiska forskargärning arbetat i en tvärvetenskaplig anda där
traditionell konsthistorisk praktik har förenats med arkeologi, historia,
byggnadsvård och kyrkohistoria. Hon har också under många år varit en självklar
del av det medeltidshistoriska nätverket på Stockholms universitet och runt
Riksarkivets forskningsprojekt Det
medeltida Sverige. Med sina stora kunskaper om byggnadsarkeologi och sin
breda forskargärning inom de konsthistoriska, kulturminnesvårdande och
medeltidsarkeologiska fälten är Ann Catherine Bonnier en mycket värdig
mottagare av Svenska Fornminnesföreningens medalj till Oscar Montelius minne.
Mandelgrenpriset år 2021 tilldelas länshemslöjdskonsulent Maria Neijman och förste antikvarie Amica Sundström för deras arbete med att fördjupa och bredda kunskapen om medeltida bild- och mönstervärldar och medeltida guldskinnstäcken genom dokumentation och rekonstruktioner. Prissumman är 100 000 kronor. Genom omfattande insamlande av exempel samt material- och teknikanalyser skapas en förståelse som sedan omsätts i hantverk enligt medeltida traditioner och principer. Genom att rekonstruera täckena genereras ny kunskap om materialets funktioner och begränsningar, men också insikter om vad som var möjligt att åstadkomma rent hantverksmässigt under täckets tillkomsttid. Maria Neijman och Amica Sundström har bland annat inom sitt företag Historical Textiles inventerat guldskinnstäcken utanför Sverige och nått nya och spännande vetenskapliga rön om hur täckena brukades och i många fall också återbrukats. De har i samarbete med handarbetsföreningar och andra intresserade återskapat både välkända och mindre kända textilier från medeltiden, spridit kunskap om äldre hantverkstekniker, och producerat rekonstruktioner till utställningar. Svenska Fornminnesföreningen vill med Mandelgrenpriset uppmärksamma Maria Neijman och Amica Sundström för deras gedigna historiska och materiella kunskaper, för kompetensen och den höga ambitionen i dokumentationsarbetet, och för deras genuina vilja att sprida kunskap om bildvärldar, föremål och hantverk. Exempel på rekonstruktionerna finns här, här och här.
2020 års Mandelgrenpris tilldelas filmproducenten, dokumentärfilmaren och regissören Mikael Agaton för hans framstående arbete med att presentera, synliggöra och tillgängliggöra historisk och arkeologisk vetenskap för en stor publik med filmen som medium. Prissumman är 100 000 kronor. Mikael Agaton är utbildad vid Konstfack och Dramatiska institutet och är även verksam som lärare inom film- och bildproduktion. Listan över hans uppdrag kan göras lång och hans produktioner har flera gånger belönats med välrenommerade utmärkelser, bland annat så mottog han 1997 George Foster Peabody Award för TV- dokumentären ”Livets mirakel”, om och med fotografen Lennart Nilsson. Agaton har också gjort flera filmer om samisk kultur och historia.
SVT- och UR-produktionerna är många och riktade både till barn, ungdomar och vuxna. ”Odens rike” om fornnordisk mytologi och gudasagor, den omskrivna ”Vikingarnas tid”, ”Runsa- fornborgens gåta”, ”Europas hällristningar”, ”Birka vikingastaden” och ”Bildvävens gåta”, bara för att nämna ett urval, lyfter alla fram den forntida världen. Mikael Agaton har med sin produktion av filmer och dokumentärer om forntid och samtid på ett både folkbildande och konstnärligt sätt i hög grad bidragit till att levandegöra och förmedla intresset för arkeologi och historia och samtidigt tillgängliggöra pågående forskning kring det förflutna.
Mandelgrenpriset år 2019 tilldelas FK Mats Vänehem, arkeolog och illustratör. Prissumman är 100 000 kronor. Mats Vänehem har kommit att specialisera sig på att illustrera historiska och arkeologiska arbeten, såväl mindre artiklar som hela böcker och utställningar. Han har också givit ut egna barnböcker (både bild och text) om ”Vikingar” och ”Hitta Historien”, samt, tillsammans med författaren Martin Widmark, serien om vikingabarnen Halvdan och Meia. Han har illustrerat och varit konstnärlig ledare för scenografin till ”Ragnfrids saga” (i upplevelsecentrumet Vikingaliv) och har i lyhörd dialog med uppdragsgivarna gjort otaliga miljöer/rekonstruktioner av till exempel Götavi, Gamla Uppsala och Nyköping till arkeologiska publikationer och utställningar. Mats Vänehems arkeologiska bilder är väl underbyggda och informativa samtidigt som de har en egen karaktäristisk konstnärlig gestaltning. Han kombinerar på ett föredömligt sätt arkeologisk kunskap med viljan att berätta och gestalta det förflutna och med ett mångsidigt konstnärskap – både i uppdragssammanhang och i sitt fria skapande.
2018 års Mandelgrenpris, med en prissumma om 100 000 kronor, tillfaller arkeologen och skulptören Oscar Nilsson för hans bidrag till att ge den svenska historien ett ansikte. Nilsson är representerad vid en rad olika museer och besöksmål både i Sverige och internationellt. Hans rekonstruktioner är många och alltid fascinerande realistiska. Kvinnan från Barum i Historiska museet, Birkaflickan, Bockstensmannen, Birger Jarl och flera andra som vi tidigare känt som skelett har genom noggrant arbete efter forensiska metoder kommit till liv som människor i Oscars händer. Fyndrapporter och osteologiska analyser, noggranna beräkningar och mätningar, 3D-rekonstruktioner av originalbenen och sist men inte minst en konstnärlig och driven skulptural fingertoppskänsla ligger till grund för de ansiktsrekonstruktioner som sakta men säkert växer fram i ateljén. Genom att förse kranierna med kött, muskler och hud av silikon och andra material låter han oss få se dem som de människor de en gång var och låter oss var och en få komma förhistorien och historien en liten bit närmare. Varje ansikte blir ett fönster till det förflutna redo att öppnas och upptäckas på nytt.
2017 års Mandelgrenpris tilldelas doktorand Michael Neiß. Prissumman är 100 000 kronor.
Michael Neiß är doktorand i arkeologi vid Uppsala universitet och arbetar med en avhandling om vikingatida spännens ornamentik, särskilt dess kognitiva och religiösa meningsinnehåll. Om detta ämne har han även föreläst och skrivit artiklar. En viktig idé för arbetet är att en del ornamental dekoration kan ha fungerat som piktogram vars mening kunde förstås inom det vikingatida, muntligt baserade, samhället. Som en del av sitt arbete med vikingatida spännen utgår Michael Neiß från egna, skickligt belysta och grafiskt distinkta fotografier, som bearbetats digitalt till analysbilder med överlägsen skärpa, bilder som separerar och förtydligar enskilda detaljer i spännenas ofta svårpenetrerade djurornamentik. Se exempel här och här. I detta arbete uppvisar han en enastående estetisk känsla för forntidens artefakter. Det är med stor glädje som Svenska Fornminnesföreningens styrelse beslutat att tilldela doktorand Michael Neiß Mandelgrenpriset 2017.
Härmed utses professor
emeritus Elisabeth Arwill-Nordbladh som mottagare av Svenska
fornminnesföreningens pris till minne av Bror Emil och Hans Hildebrand år 2020.
Prissumman är 25 000 kronor.
Elisabeth
Arwill-Nordbladh utbildades till arkeolog vid Göteborgs universitet och
disputerade där år 1998 med avhandlingen Genuskonstruktioner
i nordisk vikingatid: förr och nu. Hennes forskning och publikationer
spänner från 1970-talets början till idag. Forskningen kombinerar teoretisk
skärpa med metodisk noggrannhet, nyfikenhet och humanistisk tolkning, och
karaktäriseras av en särskild känslighet för forntidens människor och
livsvillkor. Ämnesmässigt rör hon sig mellan järnålderns materiella kultur, arkeologihistoria
och genusstudier, och hon har lämnat viktiga bidrag till forskningen kring
såväl yngre järnålderns artefakter som vikingatidens samhälle. I synnerhet har
Elisabeth Arwill-Nordbladh varit banbrytande inom svensk och nordisk arkeologi
genom sin genusarkeologiska forskning vilken löper som en röd tråd genom hela
hennes verksamhet. Detta fält har hon i hög grad varit ledande i att utveckla
och hon har utforskat det från flera vinklar. Dels genom studier av järnålderns
genus, intersektionalitet och kroppslighet, alltid med en nyanserad syn och
konstruktiv känslighet för dåtidens villkor liksom för relationen mellan
dåtidens realiteter och vår nutida blick. Dels har hon vetenskapshistoriskt
lyft fram flera kvinnliga pionjärer inom arkeologin, särskilt Hanna Rydh, och
visat på villkoren för kvinnor att verka inom det arkeologiska fältet både förr
och nu. I sin dagliga gärning har Elisabeth Arwill-Nordbladh också varit en
ambitiös och omtyckt lärare för studenter på olika nivåer liksom en eftersökt granskare,
kommentator och opponent på grund av sin alltid skarpa läsning parad med en
konstruktiv och nyfiken blick. Genom sin forskning, lärargärning och akademiska
verksamhet i stort har hon därmed långsiktigt bidragit till att utveckla det
svenska arkeologiska fältet.
Till 2019 års
Hildebrandpristagare utses docent Magnus Källström, för sitt föredömliga
vetenskapliga runologiska arbete. Prissumman är 25 000 kronor. Källström
disputerade 2007 på avhandlingen Mästare och minnesmärken. Studier kring
vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden, där frågan om runristarens
utövande i relation till de samtida runstenstexterna avhandlas. Avhandlingen
omvärderar en av våra mest kända vikingatida runristare, Åsmund Kåresson, och
visar att han varken var upplänning eller missionär som tidigare forskare
föreslagit, utan en norrländsk, professionell och mycket rörlig runristare som
nådde stjärnstatus under sin verksamhetstid och som med sin ornamentik
influerade andra. Källström har tidigare varit verksam bland annat vid
Stockholms stadsmuseum och vid Institutionen för nordiska språk vid Stockholms
universitet. Han är sedan 2009 verksam vid Riksantikvarieämbetet och arbetar
där bland annat med det stora projektet ”Evighetsrunor” och utgivningen av Medelpads
runinskrifter, och han är även en hängiven K-bloggare.
Att förmedla kunskapen om
runskrift för en bredare publik ligger Magnus Källström varmt om hjärtat och
han hörs ofta i radio och citeras i dagspress, ofta i samband med nyfynd av
exempelvis runstenar. Han är en ofta anlitad föreläsare som också sedan många
år ingår i det medeltidshistoriska nätverket vid Stockholms universitet och som
är en självskriven ciceron på de tvärvetenskapliga exkursioner som med jämna
mellanrum anordnas. Kombinationen av vetenskaplig ackuratess och stor
förmedlingsglädje gör Magnus Källström till en värdig mottagare av det pris som
bär namn efter riksantikvarierna Bror Emil och Hans Hildebrand, den senare
grundare av själva Runverket.
Hildebrandpriset år 2018 tilldelades arkeologerna Ulf Näsman, prof. emeritus vid Linnéuniversitetet i Kalmar, och Charlotte Fabech, Ph.D i arkeologi vid Århus universitet. Prissumman är 30 000 kronor. Var för sig och gemensamt har de under många år gjort stora och värdefulla insatser för skandinavisk arkeologi. Nu har deras förtjänster aktualiserats genom monografin The Sösdala Horsemen and the equestrian elite of fifth century Europe (2018) som de redigerat och till stor del författat, i samverkan med 15 forskare. Boken redogör för och analyserar de offerfynd som gjordes i Sösdala, Norra Mellby sn i Skåne, åren 1929-30 och 1961, samt fynd från Fulltofta i Skåne som gjordes 1896 och anknyter till Sösdalafynden. En djupare publikation av dessa fynd har länge saknats och varit efterlängtad av den arkeologiska världen. Svenska Fornminnesföreningen vill särskilt uppmärksamma detta stora arbete tillsammans med Ulf Näsmans och Charlotte Fabechs långa och innehållsrika karriärer inom skandinavisk arkeologi.
Ulf Näsman (f. 1944) är
främst känd för sitt stora och mycket långvariga engagemang i undersökningarna
av Eketorps fornborg på Öland, där han var projektledare år 1973–1977. År 1984
disputerade han vid Uppsala universitet på avhandlingen Glas och handel i senromersk tid och folkvandringstid. Hans
viktigaste forskningstemata har varit bebyggelsehistoria och
landskapsforskning, järnålderns handel och varuutväxling, krig och
befästningsväsende, samt Östersjöområdets samhällsutveckling med de ekonomiska,
sociala och politiska förhållandena bakom riksbildningarna i Danmark och
Sverige. Huvuddelen av Näsmans forskning berör tiden ca 200-1 000 e.Kr. och publikationslistan
omfattar 138 publicerade artiklar samt åtta stora redaktionella arbeten, ett
stort antal i samarbete med Charlotte Fabech.
Charlotte Fabech (f.
1946) har medarbetat i flera stora forskningsundersökningar i Danmark och på
Grönland, t.ex. i Illerup Sejlfjord och Ertebølle. Hon disputerade 1992 vid Århus
universitet med avhandlingen Religiøse
ceremonier og regional variation – offerfund som udgangspunkt for vurdering af
samfundsudviklingen fra 2. til 6. årh. e.Kr. i Skandinavien. Hennes
forskning har fokuserat på samhällsutvecklingen i Skandinavien under det första
årtusendet e.Kr. Forskningsresultaten har presenterats i otaliga publikationer
och vid många internationella symposier och gästföreläsningar på museer och
universitet i Europa och USA. Utöver egna arbeten kan särskilt nämnas de två
omfattande konferensrapporterna Samfundsorganisation
og regional variation i Norden i romersk jernalder og folkevandringstid (1991)
och Settlement and Landscape (1999)
tillsammans med Jytte Ringtved.
Stipendier
utdelade ur föreningens fonder år 2020. Medel ur Hildebrandsfonden om inte
annat anges. År 2020 utgick flera ansökningar p.g.a. covid-19-pandemin då de
gällde inställda konferenser.
FM Anna Henningsson, Norrköping, till materialinsamling på Nationalmuseum
i Köpenhamn inom ramen för avhandlingsarbete
(5 000 varav 3 000 Anderssons fond).
FM Anna
Jelicic, Tierp, till taxonomiska analyser av obränt äggskalsmaterial inom ramen
för avhandlingsarbete (5 000 kr, Nermans fond).
FM Fredrik
Larsson, Lund, till C14- och vedartsanalyser inom projektet Järnåldersjärn i Skåne (5 000 varav
2 000 Sernings fond och 3 000 Nermans fond).
FD Mikael Larsson, Veberöd, till studium av mathanteringen i
Uppåkra (10 000, Nords fond).
FM Tobias
Lindström, Uppsala, till radiometrisk datering av stenåldersgrav i Jettböle,
Åland, inom ramen för avhandlingsarbete (3 750, Nermans fond).
FD Hanna Menander, Lund, till en undersökning av
medikantkyrkorna i Visby (5 000).
FD Martin
Rundkvist, Saltsjöbaden, till konservering av fyndmaterial från kungsgårdar i
Alvastra och Aska (5 000 varav 2 000 från Nermans fond).
FK Birgitta
Åkesson, Trelleborg, till projektet Arkeologin
på Söderslätt (5 000, Nermans fond).
Stipendier
utdelade ur föreningens fonder år 2019. Medel ur Hildebrandsfonden om inte
annat anges.
FK Inga Ullén, Stockholm, till C14-analyser av prover från
den bronsålderstida kungshögen i Håga, Uppland (11 250 kr, Ingrid Nordhs
fond).
FM Staffan von Arbin, Uddevalla, till dendrokronologiska
analyser inom avhandlingsarbete om maritima lämningar i Bohusläns kustland (5
000).
FK Philip Jerand, Umeå, till geotekniska analyser inom
avhandlingsarbete avseende sk ”härdrader” i samiska kontexter (5 000,
Nermans fond).
FM Michael Neiss, Stockholm, resestipendium för att delta i
EAA-konferens i Bern med en session om arkeometallurgi (med Tekn Dr S.
Värmländer) (5 000 kr varav 1000 från Sernings fond).
FDAnna Röst,
Hägersten, till osteologisk bearbetning av det brända benmaterialet från
bronsåldersboplatsen RAÄ_ 13, Hallunda, Botkyrka sn, Södermanland (5 000).
Prof. Sabine Sten, Visby, till tolkning av det osteologiska
materialet från Gotska Sandön i samarbete med prof. J. Rönnby (5 000).
MA Sandra Söderlind, Kiel, för studieresa till Danmark och
Norge inom ramen för avhandlingsarbete om mesolitiska handtagskärnor (5 000,
Nermans fond).
Tekn. Dr. Sebastian Wärmländer, Stockholm, resestipendium
för att delta i EAA-konferens i Bern med en session om arkeometallurgi (med FM
Michael Neiss) (4 000 kr varav 1000 från Sernings fond).
FK Birgitta Åkesson till projektet ”Liggande stenar på
Söderslätt” vilket behandlar stenkammargravar inom Oxie, skytts och Vemmenhögs
socknar i Skåne (5 000).
FD Björn Hjulström, till partiell undersökning av en
terrassbyggnad från järnåldern i Ytterjärna sn, Södermanland (3 000).
M. Litt. Elin Lundmark, Solna, till svepelektronanalyser av
färgpigment från Albertus Pictor-målningar i Härnevi kyrka (3 000, Anderssons
fond).
FM Roger Wikell, Sorunda, till dokumentation av
alliansvapensköldar i fast häll i Kummelnäs, Boo sn, Uppland (3 000).
FD Svante Fischer, Stocksund, till arbete om riksantikvarien
Jonas Hallenbergs (1748-1834) numismatiska åtkomstuppgifter (2 000, Nermans
fond).
Stipendier
utdelade ur föreningens fonder 2018. Medel ur Hildebrandsfonden om inte annat
anges.
FD Cecilia Ljung, Stockholm: projektmöte i
Sigtuna om tidigkristet gravskick i staden tillsammans med FD Torun Zachrisson
och FD Anna Kjellström genomföra (5 000 kr).
FM Lars Nylander, Harmånger:
inventeringsresa i Dalarna för studium av sengotisk kyrkoskulptur (5 000, Aron
Anderssons minnesfond).
FK Ingela Wahlberg, Uppsala: deltagande i
tre textilhistoriska konferenser och presentation av sina rön om
Vadstenatextilierna (5 000).
FK Linda Qviström, Uppsala: deltagande i
symposium i Gersten (Tyskland) med föredraget Windows and light in medieval buildings in the regions of Uppland and
Gotland (5 000).
FK Birgitta Åkesson, Limhamn: fortsatt
dokumentation och publicering av Söderslätts bronsålderslandskap, nu Oxies
härad. I samarbete med Bösarps bygdeförening (5 000).
FK Jon Lundin, Uppsala: studium av
mesolitiska primärbosättningar i Ludvika och Smedjebackens vattensystem (4
400).
FD Svante Fischer, Stocksund: resa till
Tyskland för att studera romerska amfiteatrar som möjliga förebilder till vissa
öländska fornborgar (4 000).
FK Bettina Stolle, Uppsala: jämförande
studier i Lund av djurbensmaterialet från Uppåkra m.fl. fyndplatser för
avhandling om djurbensmaterialet från Helgö (3 500).
FK Jane Jordahl, Uppsala: deltagande i
konferens i Århus, Danmark med föredrag om fågelbensfynden från Valsgärdes
båtgravar (3 000).
Prof. Sabine Sten, Fårö: genom arkivstudier
mm uppdatera det 2010 öppnade Fårö museum tillsammans med FD Majvor Östergren,
Fårö (2 500).
FD Majvor Östergren, Fårö: genom
arkivstudier mm uppdatera det 2010 öppnade Fårö museum tillsammans med Prof.
Sabine Sten (2 500).
MA Madeleine Swanström, Motala: bidrag till
inköp av handskanner för färgbestämningar på medeltida textilier (2 000).
FK Ingela Skougfrid, Broby: uppdatera
arkeologiutställningen i Broby hembygdspark (1 700).
MA Aija Macane, Göteborg: analys av
djurtandspärlor från det mesolitiska gravfältet Zvejnieki i Lettland (1 000).
Stipendier utdelade ur föreningens
fonder 2017. Medel ur Hildebrandsfonden om inte annat anges.
FM Michael Neiss,
Upplands Väsby, FD Anton Seiler, Märsta samt Bac.Geol. Artis Aboltins, Riga: forskning
rörande nyfunna vendeltidshjälmar ur brandgravar i Uppland och Lettland (13 000
kr varav 5 000 ur Birger Nermans fond).
FD Svante Fischer,
Stocksund: Studier i British Museums samlingar av romerska solidi funna i
Sverige (5 000 kr).
FD Martin Rundkvist: Deltagande
i Castella Maris Balici-konferens i Koblenz (5 000 kr).
FK Birgitta Åkesson,
Limhamn: dokumentation och publicering av Söderslätts bronsålderslandskap, nu
Vemmenhögs härad, i samarbete med Bösarps bygdeförening (5 000 kr).
FM Roger Wikell,
Sollentuna: dokumentation av vapensköldar inristade i i fasta hällar i Sorunda
m.fl. socknar. (4 500 kr, Aron Anderssons fond).
MA Denise Roos, Segeltorp:
publicering av barnskelett funna vid de arkeologiska undersökningarna på
Helgeandsholmen (4 500 kr).
FM Erika Rosengren: 14C-analyser
av analyser av ben från vildhäst och uroxe från skånska fyndplatser, inom projektet
Qualitative and Quantitative Assessment of the Postglacial Megafauna in
Scandinavia (4 500 kr).
FM Annika Östlund,
Fjällbacka: Termoluminiscensanalyser av Greby gravfält, Bohuslän (4 000
kr, Inga Sernings fond).
FD Ny Björn Gustafsson,
Visby: forskningsresa till Östersund för studium av bl.a. bysantinskt
fyndmaterial (3 000 kr varav 900 från Aron Anderssons fond).
FK Bettina Stolle,
Uppsala: deltagande i zooarkeologisk workshop på Moesgårds museum, Danmark (3 000
kr).
Svenska fornminnesföreningen delar 2017 ut Hildebrandspriset till professor Kersti Markus vid Tallinns universitet. Prissumman är 30 000 kronor.
Med en gedigen bakgrund som medeltidsforskare, har Kersti Markus väl kvalificerat sig som mottagare av priset. Efter att år 2000 ha disputerat vid Stockholms universitets konstvetenskapliga institution, på en avhandling med titeln ”Från Gotland till Estland. Kyrkokonst och politik under 1200-talet.”, fortsatte Markus främst sin verksamhet i Estland. Men kontakterna med, inte bara Sverige och svenska forskare, utan också de andra skandinaviska länderna, har hela tiden varit täta och givande för ett samarbete på baltisk nivå. Tyngdpunkten för olika forskningsprojekt har framför allt legat på kontakter mellan de baltiska/skandinaviska länderna under medeltiden och på hur de politiska strävandena gestaltat sig i konsten.
Korstågstidens behov av manifestation och vilka uttryck det tog sig är ett av de områden som Markus har behandlat men hon har även intresserat sig specifikt för skandinavisk medeltidskonst och dess ikonografiska innehåll.
Som estnisk forskare har Markus kommit att intressera sig för Birgittinerordens arkitektur, där särskilt Pirita kloster har varit en utgångspunkt för en granskning av ordens visuella symboler, ett uttryck för dess självmedvetenhet under 1400-talets storhetstid.
Och snart föreligger en publikation om de medeltida skandinaviska rundkyrkornas utformning, varifrån kom idén till denna planlösning?
För några år sedan var Kersti Markus ansvarig för programmet och genomförandet av en mycket uppskattad resa till Tallinn och Ösel för Svenska fornminnesföreningens medlemmar.
Vid Svenska Fornminnesföreningens julmöte den 7 december kommer Bente Magnus att mottaga Hildebrandspriset samt föreläsa om ”Hans Hildebrand, sikkerhetsnålen og dens mangfoldige utvikling”. Se aktuellt program för mer information.
Prismotiveringen:
2016 års Hildebrandsstipendium till Mag. art. Bente Magnus
Bland de många arkeologer som kvalificerar till ett Hildebrandsstipendium har jag valt att särskilt framhålla Mag. art. Bente Magnus som en lämplig mottagare av priset.
Bente Magnus föddes 1939 i Oslo. Fram till 1989 då hon flyttade till Sverige var hon bosatt i Norge där hon studerat arkeologi vid universiteten i Oslo och Bergen och innehaft et flertal musei-, forsknings- och universitetstjänster under åren 1967-1987. Bente Magnus har även bedrivit universitetsstudier i Aten samt deltagit i arkeologiska fältundersökningar i Libyen. Från Norge har hon omfattande erfarenhet av arkeologiskt fältarbete.
Mag.art. blev hon 1967 vid Bergens universitet på en avhandling om Nordfjords yngre järnålder och med klassisk grekiska och kultur samt klassisk arkeologi som bifack. Åren 1975-1981 var hon forskningsstipendiat vid Norges Almenvitenskapelige Forskningsråd och erhöll docentkompetens som førsteantikvar (1981-1987) vid Universitetet i Bergen, Historisk Museum. 1988-1989 var hon underdirektör hos Riksantikvarien i Oslo. År 1990 fick hon projektanställning vid Historiska Museet och Riksantikvarieämbetet i Stockholm. 1992-2006 bedrev hon egen konsultfirma ”Bente Magnus Cultural Heritage Consultant AB” inom vilken omfattande projektarbeten utfördes för bl.a. RAÄ och SHMM. Under hela sin karriär har Bente Magnus varit en flitig arkeologisk skribent, vilket framgår av hennes CV. Pensionärstillvaron har ingalunda inskränkt hennes publikationsverksamhet. Hon är fortfarande mycket aktiv. År 2010 publicerade hon till exempel en stor avhandling tillsammans med Siv Kristoffersen ”Spannformete kar. Utvikling og variasjon” (AmS Varia 50) och har flera intressanta forskningsuppgifter på gång, bl.a. en som avser en monografi om de svenska reliefspännena från folkvandringstiden.
Bente Magnus framhåller i sitt CV att hon ”arbeidet mye med formidling og populærvitenskap og dels produsert dels fungeret som fagekspert ved oppbyggingen av diverse utstillinger samt radioprogrammer för NRK (Norges radio). Dessuten har jeg vært svært aktiv innen Norsk Kulturhistoriske Landsforbund (NKKM) og internasjonalt museumsvæsen, International Council of Museums (ICOM) og kulturminnesværn, særlig bygnings- og landskapsværn innenfor Fortidsminneforeningen i Norge.” För tiden 1991-2005 redovisar CV:t följande projektanställningar För RAÄ och SHMM.
1991-1993
Medarbetare i det internationella projektet med utställningen Luftangrepp som sattes upp i Stockholm, Trondheim, Bergen, Krakow, London och Haag.
1992-1993
Fungerat som arkeologisk expert för Kulturmagasinet i Sundsvall i förbindelse med uppbyggnaden av utställningen ”Hövdingen i Högom”.
1994-1996
Varit sakkunnig konsult för Birkamuseets permanenta utställning.
1995-1997
Varit medarbetare i EU-projektet ”The transformation of the Roman World”.
1997-1999
Varit sakkunnig konsult och föremålsansvarig för de årliga temautställningarna på Birkamuseet.
Utöver sina engagemang för RAÄ och SHMM har Bente Magnus personligen och privat flitigt deltagit i den arkeologiska debatten, t.ex. genom att engagera sig i Helgö- och Bäckbyprojekten och som norsk representant (1999-2009) fungera som delredaktör för Reallexikon für Germanische Altertumskunde. Hon har också varit norsk redaktör för NAA (Nordic archaeological Abstracts) och 1980-1987 aktiv i det internationella textilnätverket NESAT (North European Symposium for Archaeological Textiles).
Sammanfattande omdöme
Bente Magnus har under hela sin karriär framstått som en modig representant för nordisk arkeologi som inte varit rädd för hävda sitt ämnes intressen i konflikter med överordnade och kolleger även om detta ibland medfört personliga motgångar. Hennes verksamhetsbas har varit bred och internationell och växlat mellan forskning, utställningsarbete och publikationsverksamhet. Hon har fört en svensk-norsk arkeologis tradition vidare vilken kan sägas ha börjat då gotlänningen Gabriel Gustafsson under unionskrisens år anförtroddes ansvaret för undersökningen av Osebergsskeppet, och under andra världskriget då flera norska arkeologer som flyktingar kom att arbeta på svenska museer. Det manifesterade sig år 1952 då Haakon Shetelig som förste icke-svensk erhöll Svenska Fornminnesföreningens Oscar Monteliusmedalj.
Bente Magnus är en synnerligen aktiv och internationellt mycket respekterad arkeolog med särskilt intresse för järnåldern, där hon gjort viktiga bidrag särskilt till folkvandringstidens stilhistoria. Hon är en mycket lämplig mottagare av Hildebrandspriset 2016.
Jan Peder Lamm, stipendiesekreterare i Svenska Fornminnesföreningen
Alexandra Pesch kommer att mottaga Monteliusmedaljen den 26 oktober på Historiska museet, se följande länk.
Alexandra Pesch
Arkeolog, tysk medborgare, född 25/7 1965. Sedan 2009 anställd som ”Seniorforscherin” vid Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie in Schleswig (ZBSA), och samtidigt vid universitetet i Kiel,
Ph Dr 1995 i arkeologi, Dr habil. i både arkeologi och germanistik (nordisk filologi) 2014 (Univ. München). Pesch har inom arkeologin specialiserat sig på järnåldern från och med den romerska kejsartiden och fram till och med medeltiden. Särskilt framträdande insatser har hon gjort på ”konstarkeologins” ikonografiska område där hon särskilt inriktat sig den skandinaviska bildkonsten som den gestaltat sig i den komplicerade djurornamentiken samt med dess relation till senromersk och kontinentalgermansk konst.
Studierna kring djurornamentiken fann sin form då Pesch i början av sin karriär arbetade som assistent till professor Karl Hauck vid universitetet i Münster. I centrum för forskningarna stod då folkvandringstidens guldbrakteater, vartill senare kom de med dem tekniskt och ikonografiskt besläktade svenska guldhalskragarna. Efter Haucks frånfälle 2007 har Pesch fortföljt dennes arbete med brakteaterna. Efter att sedan 2000 ha publicerat närmare 20 braktatrelaterade uppsatser utkom hon 2007 med den 600 sidor långa avhandlingen Die Goldbrakteaten der Völkerwanderungszeit – Thema und Variation i vilken hon sorterat upp och analyserat det då ca 1000 nummer omfattande materialet i s.k. formularfamiljer. Härigenom har möjligheterna att utvärdera och förstå denna guldsmyckegrupp som är folkvandringstidens största väsentligt förbättrats.
Alexandra Peschs brakteatforskningar och omfattande engagemang som universitetslärare, utställnings-, workshops- och symposiearrangör kvalificerar henne i sig väl för att föreslås som mottagare av Oscar Monteliusmedaljen. Dock är det inte i första hand till dessa insatser jag nu vill referera utan till det stora och förtjänstfulla arbete hon nedlagt på förverkligandet av en stor monografi om den svenska folkvandringstidens guldhalskragar – de förnämligaste guldsmedsarbeten som någonsin framställts i Norden. Arbetet (ca 700 sid) utkom hösten 2015 och har titeln Die Kraft der Tiere. Völkerwanderungszeitliche Goldhalskragen und die Grundsätze germanischer Kunst. Det är tryckt i Mainz och utgivet i samarbete mellan Römisch-Germanisches Zentralmuseum (Leibnitz Forschungsinstitut für Archäologie) i Mainz och Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie, Schloss Gottorf i Schleswig. Huvudförfattare är Alexandra Pesch under medarbete av undertecknad, Maiken Fecht (+), Barbara Armbruster och Lars O. Lagerqvist.
I sammanhanget vill jag kort redogöra för monografins tillkomsthistoria. Egentligen började den redan 1891 då dåvarande riksantikvarien, Hans Hildebrand, i en uppsats omnämnde att han då förberedde en monografi om guldhalskragarna. Hur långt han kom med sitt arbete får vi nog aldrig veta eftersom något manuskript inte synes finnas bevarat i arkiven. I början av 1970-talet återupptog prof. Wilhelm Holmqvist planerandet av en vetenskaplig monografi och publicerade vid ett symposium ett förarbete därtill. 1980 utkom han med vad han betecknade som ännu ett förarbete, den populärvetenskapliga boken Guldhalskragarna. Det är en mycket trevlig och vacker bok som hittills varit den främsta källskriften i ämnet. Men tyvärr fick Holmqvist aldrig tillfälle att fullfölja intentionen att skriva sin stora vetenskapliga monografi.
1986 kom guldhalskragarna att aktualiseras efter upprepade inbrottsförsök som medförde att Statens historiska museum (SHM) måste evakuera sina forntida guldsmidesföremål till Riksbanken. Undertecknad som då var närmast ansvarig för halskragarna kontaktade då Römisch-Germanisches Zentralmuseum i Mainz (RGZM) och lyckades få till stånd ett samarbete mellan SHM och detta museum som gjort sig känt för sina goda kunskaper då det gäller kopietillverkning. På det sättet fick SHM:s besökare möjlighet att till dess säkerhetsaspekterna kunnat lösas genom tillkomsten av det 1994 öppnade Guldrummet åtminstone kunna få se goda kopior av halskragarna. RGZM inbjöd mig att i Mainz följa kopieringsarbetet under vilket det överenskoms att de båda museerna skulle verka för att kunna publicera en monografi om halskragarna. Närmast ansvariga för detta arbete blev undertecknad och för den guldsmidestekniska sidan därav RZGM:s chefskonservator, Goldschmiedemeisterin Maiken Fecht. 2008 presenterade Fecht första versionen av sitt manus och då kom också Alexandra Pesch att som representant för det nyligen startad ZBSA adjungeras för att skriva den ikonografiska delen av arbetet. I augusti 2010 skedde det katastrofala att Maiken Fecht förolyckades och projektet stod då utan sin gulsmidestekniska medarbetare. Till all lycka kunde Dr Barbara Armbruster (nu professor i Toulouse) övertalas att överta hennes roll. År 2010 gick jag i pension men projektet levde vidare, nu med Alexandra Pesch som primus motor.
Av ovanstående och hennes bifogade CV framgår att Alexandra Pesch är en ytterst kompetent och produktiv arkeolog speciellt intresseinriktad på folkvandringstidsstudier av skandinavisk arkeologi. Hon är inom detta område en av Europas främsta experter. Hon är en ytterst välförtjänt mottagare av Oscar Monteliusmedaljen.
