Svenska fornminnesföreningen är en ideell förening för historisk forskning och kulturminnesvård. Föreningen förvaltar och delar även ut medaljer, stipendier och priser.
Till mottagare av Svenska Fornminnesföreningens Mandelgrenspris år 2025 utses Þórhallur Þráinsson, isländsk tecknare, illustratör och konstnär, för sina noggrant utformade rekonstruktionsbilder av exceptionell estetisk och konstnärlig kvalitet. Bilderna har blivit konstnärligt stilbildande och gjort honom till en av Nordens mest eftersökta konstnärer i sin genre, och har spelat en nyckelroll i hur den allmänna bilden av särskilt skandinavisk vikingatid har formats de senaste 20 åren.
Motiven rör sig på många skalnivåer: landskap, monumentala fornlämningar och bosättningar; historiska scener, gravmaterial, dräkter och artefakter. Välkända i Sverige är bl.a. Þráinssons bilder av gravar i svenska Birka och norska Kaupang, de sensationella båtbegravningarna från Salme i Estland, liksom ”völvegravar” från olika platser i Skandinavien och figurer från mytologi och saga. Genom Þráinssons illustrationer och rekonstruktioner i vetenskapliga och populära artiklar, museiutställningar mm, har det förflutna blivit både visuellt och vetenskapligt mer tillgängligt och begripligt för både forskning och publik. Arbetet är utfört i Nils Månsson Mandelgrens och Lennart Karlssons anda, med vetenskaplig förankring och konstnärlig känsla i förening, och Þórhallur Þráinsson är en mycket värdig mottagare av Svenska Fornminnesföreningens Mandelgrenspris.
Till mottagare av Svenska Fornminnesföreningens Hildebrandpris år 2024 utses docent Ola Wolfhechel Jensen.
Ola Wolfhechel Jensen är en unik röst inom den svenska kulturarvsfältet idag. Sedan många år är han mycket aktiv som arkeologihistoriker och forskare, med djupa kunskaper inom arkeologi, den bredare kulturmiljövården och arkivforskning. Genom sitt arbete för han kunskap och tidigare forskning om arkeologins och kulturmiljövårdens framväxt vidare in i en ny generation, och berättar kunnigt och engagerande om hur vi kom att arbeta med och förstå kulturarvet så som vi gör idag.
Sedan disputationen vid Göteborgs universitet 2002 med avhandlingen Forntid i historien där han behandlar synen från medeltiden och framåt på forntidens lämningar, har Ola W. Jensen i ett antal kunniga och viktiga vetenskapliga publikationer behandlat framväxten av kulturmiljövården i Sverige och Skandinavien samt dess relation till allmänhet och vidare omvärld. Titlarna inbegriper bl.a. Fornlämningsbegreppets historia (2006), Mellan dilettantism och professionalism (2011), Makten över forntiden (2012), Histories of archaeological practices (2012), På spaning efter det förflutna (2018) och Kulturmiljövårdens regionala organisation (2021). Listan kan göras mycket längre. Till hjälp i arbetet har Jensen ständigt haft sina stora kunskaper i arkivforskning och vetenskapsteori. En bärande del i hans analys är hur dagens kulturarvsfält utvecklats genom en dialog, och bitvis kamp om tolkningsföreträde, mellan olika intressenter. Från lärda forskare under medeltid och stormaktstid till den professionella institutionalisering av kulturarvet som tog fart under 1800-talet, där Svenska Fornminnesföreningens uppkomst var en av effekterna. Vi möts också av analyser av kulturarvskonstruktioner, expertis och demokrati, liksom av arkeologisk praktik i fält, kunskapsproduktion och organisation.
Ola W. Jensens forskning har också förmedlats brett till olika intressenter i andra former såsom rapporter, seminarier, vetenskapliga och öppna föreläsningar, utställningar och genom sitt nuvarande arbete på Riksantikvarieämbetets Antikvarisk-Topografiska Arkiv (ATA). När Svenska Fornminnesföreningen fyllde 150 år (2019/2020) var han en av huvudtalarna vid symposiet Proffs och amatörer; som arrangerades av föreningen, med föredraget ”Oss fornvänner emellan”. Mitt under den växande covid 19-pandemin skapades genom honom också en rik och pedagogisk digital utställning på ATAs hemsida om SFFs historia. Hösten 2024 påbörjas ett stort digitaliseringsprojekt med Jensen som projektledare vid Riksantikvarieämbetet (RAÄ), finansierat av Vitterhetsakademien, vilket i samarbete med Kungliga Biblioteket ska beforska och genom digitalisering tillgängliggöra sköra och svårhanterliga arkivhandlingar som speglar RAÄs och Vitterhetsakademiens äldsta historia.
Genom Ola W. Jensens verksamhet löper en konsekvent hållning av nyfikenhet på det förflutna, på vår förståelse av det, och på makten över denna förståelse. Bland nu aktiva arkeologihistoriker skiljer han ut sig genom att skriva praktikhistoria lika mycket som idéhistoria och genom mängden, bredden och kvaliteten av arbeten på området. I sin egen praktik borrar han ner i arkivens källmaterial och lyfter därifrån fram glömda material och nya perspektiv. Detta har gjort honom inte bara kunnig, utan även lärd. Verksamheten är bred och rymmer olika typer av publikationer, tillgängliggöranden och utåtriktad verksamhet. I allt detta motsvarar Ola W. Jensens gärning det som lyfts fram i stadgarna för Hildebrandsfonden: ”för förtjänstfulla publikationer eller andra vetenskapliga insatser [inom] nordisk arkeologi […] inklusive urkundsutgivning”, och gör honom till en mycket värdig mottagare av Hildebrandspriset 2024.
Professor Bjørnar Julius Olsen vid universitetet i Tromsø – Norges Arktiska universitet utses till mottagare av medaljen till Oscar Montelius minne år 2024. Olsen (f. 1958) är en internationellt ledande forskare och en av Nordens mest namnkunniga arkeologer. Hans breda forskningsintressen omfattar bland annat norra Skandinaviens förhistoria, samisk kulturhistoria, samtidsarkeologi, minne och relationen mellan människor och materiell kultur.
Publikationslistan omfattar drygt 170 arbeten och hans arbeten åtnjuter högt internationellt anseende. Olsen har gjort sig känd som en teoretiskt innovativ och debattinriktad forskare som framgångsrikt förenar en generell idédiskussion med kulturhistoriska tolkningar av konkreta arkeologiska källmaterial. Han har varit gästforskare vid University College London och i flera perioder vid Stanford University i USA, samt forskningsledare för en grupp vid Centre for Advanced Study vid Det Norske Videnskaps Akademi. Olsen är medlem av Det Norske Vitenskaps-Akademi sedan 2015 och av Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab sedan 2017. Stort internationellt genomslag fick bl.a. boken In defense of things (2010), som utforskar och framhåller den materiella kulturens egenvärde och centrala roll inom arkeologin, samt den följande Archaeology: The Discipline of Things (Olsen et al 2012).
Olsen är också känd för några böcker som kommit att användas som läroböcker vid flera svenska lärosäten och han har på så vis kommit att avgörande bidra till hur den nordiska arkeologiska utbildningen, forskningen och debatten har formats de senaste 35 åren. De mest kända i det sammanhanget är den vetenskapsteoretiska läroboken Fra ting til tekst. Teoretiska perspektiv i arkeologisk forskning (1987, sedan 2003 även i svensk översättning), och Samenes historia fram till 1750 (Olsen & Hansen 2004, sedan 2006 även i svensk översättning, ny utgåva 2022) som båda blivit standardverk på sina områden. Olsen har lett en rad större forskningsprojekt varav de senaste är After Discourse: Things, Archaeology, and Heritage in the 21 st Century (Centre for Advanced Study, Det Norske Videnskaps- Akademi, 2016–2017) samt Unruly Heritage: An Archaeology of the Anthropocene (Norges forskningsråd toppforsk-program, 2017–2021). Parallellt med detta ingår han i flera större projekt såsom The Arctic Silk Road: Imagining Global Infrastructures and Community Boundaries in Sápmi and the Russian North, publicerar kontinuerligt nya arbeten och deltar återkommande i publika och mediala sammanhang.
Sammanfattningsvis har professor Bjørnar Julius Olsen gjort synnerligen framstående insatser inom det arkeologiska verksamhetsområdet och är sedan länge ett välkänt namn för generationer av studenter och forskare inom arkeologi. Hans tidiga teoretiska arbeten banade väg för ett internationellt renommé som få andra skandinaviska arkeologers, men han har parallellt med detta fortsatt att vara djupt engagerad i nordisk arkeologi, särskilt inom områdena stenålder, samisk arkeologi, kulturarvsfrågor, publik dialog samt arkeologisk teori och metod. Genom sin gärning har han kommit att bli en av den nordiska arkeologins mest tongivande företrädare och med sin inriktning är han en synnerligen lämplig mottagare av Oscar Montelius minnesmedalj.
Mandelgrenpriset år 2024 tilldelas professor Gunnar Almevik, Göteborg.
Gunnar Almevik har i hela sin yrkesgärning värnat kulturarvet och aktivt dokumenterat, experimenterat och utvecklat metoder för dess bevarande. Hans verksamhet genomsyras av önskan om att bilda och utbilda, och att skapa ”kreativa bryggor” mellan akademin och det omgivande samhället. Han har i sin forskning intresserat sig för bebyggelsehistoria, hantverk och kulturvård, och var bl.a. drivande i starten av Dacapo hantverksskola som lade grunden för den nuvarande utbildningen i kulturvård vid Göteborgs universitet. Som verksamhetsledare för Hantverkslaboratoriet har han arbetat med praktisk bebyggelsevård och utvecklingsarbete för kulturmiljövården. I projektet Medeltida träbyggnadskultur bearbetas och visualiseras det medeltida kyrkorummets och kyrkobyggandets rumsliga och sinnliga aspekter med digitala dokumentationsmetoder och verktyg.
Gunnar Almeviks gedigna kunskaper om traditionellt byggnadshantverk, dokumentation, rekonstruktion och visualisering, var bl.a. av avgörande vikt för återuppbyggnaden av Södra Råda kyrka som brann ner 2001. Kyrkan var välkänd för sina unika trävalv och sina överdådiga och välbevarade medeltida målningar. Dessa dokumenterades 1849 av Nils Månsson Mandelgren som också mycket aktivt bidrog till att kyrkan bevarades från rivning. Kyrkan kunde återinvigas år 2022 efter att ha rekonstruerats med likadana verktyg och samma teknik som när den byggdes på 1310-talet. Projektet har utgjort ett centralt forum för kunskapsöverföring inom byggnadsantikvarisk forskning och praktik. Idag leder Almevik i samarbete med ukrainska kollegor ett projekt för att dokumentera Sofiakatedralen i Kiev, färdigställd under första halvan av 1000-talet, för att säkra kunskapen om byggnaden och dess interiör trots det pågående kriget.
Gunnar Almevik är, som synes, en mycket värdig mottagare av det pris som ska minna om konstnären och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgrens gärning i form av ”banbrytande dokumentation av historiska och arkeologiska bilder, föremål och miljöer”. Liksom Mandelgren själv har Gunnar Almevik visat ett brinnande intresse för kulturhistoria men även för sin samtid, och för att kulturarvet ska kunna bestå, förstås och delas av alla.
Svenska Fornminnesföreningens pris till minne av Bror Emil och Hans Hildebrand år 2023, med en prissumma om 35 000 kr, tilldelas fil. dr Margareta Kempff Östlind.
Margareta Kempff Östlind har under sin långa och produktiva forskarkarriär företrädesvis forskat om medeltidens bildkonst, med huvudsaklig inriktning mot medeltida träskulptur. Under sin yrkeskarriär som universitetslektor vid Konstvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet undervisade hon på ett brett konstvetenskapligt fält, och hon är en i alla sammanhang mycket uppskattad föreläsare. Margareta Östlind har publicerat en mängd förnämliga arbeten ända från trebetygsuppsatsen om Jordan Målare som kom att tryckas i en av Vitterhets-, historie- och antikvitets-akademiens bokserier (1985). Tillsammans med Jan von Bonsdorff och Göran Dahlbäck redigerade hon publikationen I heliga Birgittas trakter: nitton uppsatser om medeltida samhälle och kultur i Östergötland ”Västanstång” (1990). Doktorsavhandlingen Attribueringarnas mångfald: Johannes Stenrat och Hans Hesse: Den senmedeltida verkstadens produktion lades fram vid Stockholms universitet 1994. Den historiografiskt inriktade avhandlingen är av hög kvalité och är inte bara mycket intressant utan även mycket praktiskt användbar genom sin granskning av hur attribueringar till konstnär ofta okritiskt förs vidare utan närmare undersökning av materialet.
Margareta Kempff Östlind var under många år verksam inom Riksantikvarieämbetets projekt Sockenkyrkorna – Kulturarv och bebyggelsehistoria. Projekt, som pågick under 2000-talets två första decennier, är en milstolpe inom svensk kyrkoantikvarisk och kulturhistorisk forskning som resulterade i talrika publikationer. Margareta skrev om kyrkbänkar i alla volymerna, och tillsammans med Markus Dahlberg var hon huvudredaktör för delen om Medelpad och Ångermanland (2018). Denna del av hennes forskning ledde också vidare till artiklar och titlar såsom Kyrkorummet som social arena (2003) och Ceremoniella rum (2006).
Sedan 1980-talet har Margareta Kempff Östlind varit en central och aktiv deltagare i svensk kyrkoantikvarisk forskning, genom sin konstvetenskapliga gärning och den särskilda inriktningen mot kyrklig medeltida konst och träskulptur. Hennes forskning kombinerar detaljkunskaper om stil och hantverksteknik med bredare sociala och kulturhistoriska ramverk. Genom en lång karriär har hon förmedlat djup kunskap och väckt brett intresse för det förflutnas bilder och praktiker både inom och utom akademin. Det är med stor glädje vi tilldelar henne Svenska Fornminnesföreningens pris till Bror Emil och Hans Hildebrands minne år 2023.
Svenska fornminnesföreningens pris till minne av Bror Emil och Hans Hildebrand år 2022, samt en prissumma om 25.000 kr, tilldelas fil. dr Fredrik Hallgren.
Fredrik Hallgren är en erkänd expert på skandinavisk stenåldersarkeologi. Han disputerade år 2008 vid Uppsala universitet med avhandlingenIdentitet i praktik: lokala, regionala och överregionala sociala sammanhang inom nordlig trattbägarkultur där han särskilt intresserade sig för stenålderns hantverkspraktiker och deras roll för kulturell identitet. I sin yrkesroll har Fredrik Hallgren lett flera spektakulära grävningar såsom av den mesolitiska bosättningen i Kanaljorden vid Motala Ström (2009–2013). Vid undersökningar i Dagsmosse, Östergötland fann han och medarbetare tidigare okända stenåldersboplatser och ett mycket fint och välbevarat organiskt fyndmaterial i spåren av pågående torvtäkt. Projektet har inte bara gjort flera spektakulära nyfynd utan även mycket tydligt visat på vilka arkeologiska skatter och möjligheter som döljer sig i miljöer som sällan dokumenteras eller inventeras systematiskt. Likaså på det akuta behovet av att den här typen av miljöer utreds och kartläggs bättre än vad som gjorts tidigare, för att kunna skydda dem bättre.
Fredrik Hallgren har ett stort och starkt intresse för sitt fält, vilket också lett honom att göra återkommande egna fältstudier och undersökningar på olika platser i Skandinavien, ofta bekostade med stipendiepengar eller ur egen ficka. Med stor kunskap och oförtruten entusiasm i bagaget framträder han som både expert och som en stark och egen röst som talar för kulturarvet och arkeologin.
Stipendier utdelade ur föreningens fonder år 2023.
FM Lukas Albrecht, München, studieresa till Gotlands bildstenar (10 000, Jan Peder Lamms fond) Sebastian Boström, Malmö, slitspårsanalyser på material från Dagsmosse (10 000, Birger Nermans fond) Dr Torbjörn Brorsson, Landskrona, analys av keramik från Gustavia (10 000, Hildebrandfonden) FK Ylva Bäckström, Löttorp, 14C-prover på skelett från Sala (10 000, Ingrid Nords fond) FM Love Eriksson, Holmsund, föremålsdokumentation i Norrbotten (5 000, Birger Nermans fond) Sandra Tornberg Fritz, Lund, analys av tandemalj (2 300, Hildebrandfonden) FM Anna Henningsson, Norrköping, UV-foto av kalkmålningar i Höör k:a (10 000, Aron Anderssons fond) FM Nathalie Hinders, Enskede, tunnslipsanalys av keramik från Alvastra pålbyggnad (10 000, Birger Nermans fond) FM Marieke Ivarsson-Aalders, Vallentuna, materialanalyser på Gotland (7 500, Hildebrandfonden) FM Wilhelm Ljungar, Täby, konferensdeltagande IMC Leeds (8 000, Hildebrandfonden) Docent Gert Magnusson, Stockholm, fältarbeten kring vattendriven järnhantering (10 000, Inga Sernings fond) Michael Monzon, Umeå, provtagning i torvmosse vid Trelleborg (5 000, Birger Nermans fond) FM Zoë Pochon, Stockholm, konferensdeltagande EAA (10 000, Hildebrandfonden) Professor Eva Svensson, Karlstad, 14C-prover från Kårebolssätern (10 000, Hildebrandfonden) FD Anna Sörman, Skövde, metodutveckling kring bronsanalyser (5 000, Birger Nermans fond) FK Birgitta Åkesson, Trelleborg, kulturhistorisk dokumentation i Vemmenhögs hd (10 000, Hildebrandfonden)
Mandelgrenpriset år 2023 tilldelas Albert Collins, rustningsmakarmästare,
Albert Collins är Sveriges första rustningsmakarmästare på 240 år. Yrket har varit utdött sedan 1781 då Olof Berg senast smidde en rustning. I sitt mästarprov tillverkade Albert en rustning från 1560-talet för Livrustkammaren. Albert har även tillverkat rustningar för Medeltidsmuseet och Kalmar slott samt i Spanien.
Det finns cirka 70 rustningsmakare i hela världen. Rustningsmakeri är en mycket ovanlig kompetens även internationellt sett, och här i landet är Alberts yrke helt unikt. Albert är numera en förebild både inom museivärlden och bland konstsmeder och han har även nått stort erkännande långt utanför Sveriges gränser. Hans öppenhet och vilja att sprida sina kunskaper, till exempel via sin bok om historiskt rustningssmide The making of a 16th Century armour: the Masterpiece Project, har ingen motsvarighet inom området, varken i Sverige eller internationellt.
Albert har gått den långa vägen och är helt autodidakt. När han började sin bana för över 30 år sedan fanns till exempel inte Youtube att ta lärdom av utan han fick titta på hur bilplåtslagare och kopparslagare arbetade och själv pröva sig fram. Även många av de verktyg som Albert använder har han själv tillverkat.
Tack vare Albert Collins är rustningsmakeriet nu ett officiellt yrke i Sverige, i vilket man numera kan ta gesäll- och mästarbrev.
Tid och plats: onsdagen 7 december kl. 18.00 på Medeltidsmuseet, Strömparterren, Norrbro, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com senast 1 december, se mer info nedan.
Nu är det dags för årets julmingel! Ett härligt tillfälle för gamla och nya medlemmar att träffas och umgås innan julledigheterna.
Årets Hildebrandpristagare Fredrik Hallgren mottager sitt pris och föreläser om sitt arbete med bl.a. spektakulära nya stenåldersfynd från mossar under titeln Unika men hotade stenålderslämningar i Dagsmosse, Östergötland.
Och om vi har riktig tur så smygpresenteras den efterlängtade boken från SFFs 150-årsjubileum, som ska komma från tryckeriet inom kort!
Det kommer att serveras jultallrik, och därför behöver vi senast den 1/12 ha din anmälan (ange ev. allergi eller veg.) till info@fornminnesforeningen.com. Du kan även kontakta Klubbmästare Jackie på tel. 076-7219124). Pris: 200:-/person sätts in på PG 53 921-3 eller swishas till 123 600 96 17.
Tid och plats: onsdagen 30 november kl. 18.00 på Historiska museet, Narvavägen 13-17, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com
Den äldsta svenska trädgårdshistorien
Genom nya arkeologiska fynd har synen på den inhemska trädgårdshistorien förändrats under 2000-talet. Den nya bilden visar på en hortikultur som funnits i Skandinavien sedan mycket lång tid, och en välutvecklad folklig trädgårdskultur som fanns här långt före klosteretableringarna. Denna nya historia presenteras i den första boken i ett planerat trebandsverk om svensk trädgårdshistoria som ges ut av Kungliga Vitterhetsakademien.
Jens Heimdal är arkeobotaniker hos Arkeologerna, Statens Historiska Museer. Föreläsningen sker i samarbete med Historiska museet.
Tyvärr är föreläsningen Medeltidsmannen inställd pågrund av sjukdom.
Tid och plats: onsdagen 9 november kl. 18.00 på Historiska museet, Narvavägen 13-17, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com.
Medeltidsmannen
Hur gjorde medeltida män för att visa sig manliga, och hur man tar reda på det genom att studera skelett? Jag kommer att berätta om den forskning jag bedrivit som doktorand i arkeologi vid Háskóli Íslands, där jag genomfört en osteologisk analys av 470 medeltida skelett, från två lokaler – Augustinerklostret Skriðuklaustur på Island, och Dominikankonventet i Västerås i Sverige.
Min utgångspunkt är maskulinitetsforskaren Raewyn Connells definition av maskulinitet som en ”konfiguration av genuspraktiker”. Det innebär att jag betraktar maskulinitet som en form av aktivitet, snarare än en egenskap hos en individ. Aktiviteterna kan påverka kroppen, och lämnar i vissa fall spår i skelettet. Några saker jag har tittat på är diet, hälsa, utseende och bruket av våld, och hur det kan skilja sig åt mellan olika grupper av män.
Med Elin Ahlin Sundman, University of Iceland. I samarbete med Historiska museet.
Tid och plats: onsdagen 26 oktober kl. 18.00. Digital föreläsning via Zoom, länk skickas ut en vecka i förväg.
Migration Period Picture Stones from Gotland – Current research on their history of origin
The picture stones are a unique group of monuments that were erected from the Migration Period to the end of the Viking Age (c. 400-1100 AD) on the Swedish island of Gotland. Particularly striking are the decorations, applied by shallow incisions and subsequent painting on the front, which give the stones their names. The oldest, Migration Period (c. 400-600 AD) picture stones differ from the later monuments with their distinctive axe shape as well as the predominantly geometric-abstract image program. The genesis of these early stones has always been considered a mystery. Since they appear almost suddenly and without preceding development phase, we need to look for parallels outside Gotland. Striking similarities exist to stone monuments from the Roman provinces. Such comparisons can give clues to wide international networks that illustrate the intercultural exchange and hybridity of Gotlandic culture.
Med Hannah Strelau, Centre for Baltic and Scandinavian Archaeology, Schleswig, Tyskland. Här är zoomlänken till föredraget:
Svenska fornminnesföreningens medlemmar inbjuds till en kulturhistorisk landskapsresa till Hälsingland den 29 september till den 2 oktober.
Vi har glädjen att återigen kunna bjuda in till en ny resa i serien svenska landskap efter en längre paus. Denna gång reser vi norrut till det sydliga Norrland, till det vackra och intressanta Hälsingland, en fyradagarsresa med bekväm turistbuss. Vi kommer att bo på Forsa folkhögskola, strax utanför Hudiksvall, varifrån vi gör spännande dagsutflykter i framför allt den nordöstra delen av landskapet.
Hälsingland har mycket att erbjuda den kulturhistoriskt intresserade resenären med besöksmål som minner från stenålderns boplatser, via järnålderns gravar, medeltidens rika kyrkokonst fram till de senaste århundradenas industriminnen och stolta hälsingegårdar, de sistnämnda även på UNESCO:s världsarvslista.
Under resan kommer vi att promenera vissa sträckor, delvis på naturunderlag. För att få fullt utbyte av resan bör du kunna förflytta dig utan alltför stora svårigheter.
Preliminärt program för resan: Torsdag den 29 september Tåg på egen bekostnad till Gävle, där vår buss från Hudiksvalls taxi och buss, hämtar vid centralstationen kl. 10.00.
Besök i Söderhamns Ulrika Eleonora kyrka, en korskyrka i barock och Faxeholmen med de medeltida ruinerna av fogdefästet Faxehus. Vi fortsätter till den sevärda kyrkomiljön i och kring Trönö gamla kyrka innan vi äter lunch på fiskrestaurangen Albertina i fiskeläget Skärså. Vi fortsätter längs kusten norrut och når fram till Enångers gamla kyrka med rik målningsskrud och talrika helgonskulpturer av bl.a. Hakon Gullesson. Efter att passerat Iggesunds gamla bruk med smedja och masugn besöker vi den medeltida Njutångers kyrka innan vi når fram till Forsa folkhögskola. Kvällsmat på folkhögskolan.
Fredag den 30 september Förmiddagen ägnas åt Hälsinglands museum där vi får tre sakkunniga guidningar av utställningarna, bland annat medeltida kyrkoskulptur, konstnären Johan Steens måleri, Rosa Taikons ateljé, Alftabonaderna och Malstastenen. Efter en guidning i den vackra fiskar- och handelsstaden Hudiksvall äter vi gemensam lunch innan vi på eftermiddagen ägnar oss åt den kultur- och naturhistoriskt intressanta halvön Hornslandet med bl.a fiskelägen, bronsåldersgravar och säregen natur. Kvällsmat på folkhögskolan.
Lördag den 1 oktober På morgonen beser vi med guide Forsa linspinneri och katolska kapellet innan vi fortsätter till Forsa kyrka med bl a Forsaringen, med en av Sveriges äldsta lagtexter inristade med runor. Vi fortsätter med en tur i det vackra hälsingska kulturlandskapet runt Dellensjöarna, där vi bl a besöker Delsbo, Bjuråker och Norrbo. Dagen avslutas med de två tidigmedeltida kyrkorna i Hög och Hälsingtuna. Tillika finns här att bese järnåldersgravfält och högar samt en fornborg. Kvällsmat på folkhögskolan.
Söndag den 2 oktober Resans sista dag gör vi en längre tur längs med Ljusnans dalgång där vi stannar i Vallsta, Arbrå kyrka och Bollnäs. I Bollnäs beser vi den delvis medeltida kyrkan med ett mycket rikt bestånd av medeltida konstverk. Innan vi når fram till slutmålet med bussfärden besöker vi Söderala romanska korskyrka, en av Norrlands äldsta, och Erik Andersgården i Aske by. Vi beräknas vara vid Söderhamns resecentrum senast kl. 17.00. Lämpligt tåg söderut avgår kl. 17.26. Vänligen notera att tågresa måste ombesörjas av varje deltagare själv.
I resans pris, 4200 kr, ingår bussresa enligt ovan, chaufförens tjänster, logi i enkel- eller dubbelrum på Forsa folkhögskola med dusch/WC i korridoren (några få rum har egen dusch/WC), alla inträden, reseledare, externa guider på flera av besöksmålen, frukost dag 2-4, lunch och kvällsmat dag 1-3 samt lunch dag 4. För- och eftermiddagskaffe ingår vid några tillfällen, i övrigt erbjuds busskaffe att köpa. Vänligen notera att de flesta av folkhögskolans rum är enkelrum. Ange på anmälningsblanketten om det kan fungera att, även om anmäler dig som par, få två enkelrum om de få dubbelrummen är slut.
Anmälan med särskild anmälningsblankett sker till info@fornminnesforeningen.com och den skall vara tillhanda senast den 7 september.
Om du har frågor, kontakta jackie.taffinder@gmail.com eller perlin@gmail.com. Resans totala pris, 4 200 kr, inbetalas till Plusgirokonto 53 921-3 senast den 14 september. Anmälan är bindande. Se till att hemförsäkringen omfattar avbeställningsskydd, alternativt komplettera din hemförsäkring. Med reservation för att programmets innehåll kan ändras.
Tid och plats: onsdagen 28 september kl. 18.00 på Historiska museet, Narvavägen 13-17, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com
Olov Janse – arkeologen i mellanrummet
I vår bok om Janse får vi följa Olov Janses och hans fru Renées märkliga resor över världen, genom en lång rad kulturella och politiska sammanhang. Den berättar historien om en arkeolog som navigerade sig fram genom 1900-talets världspolitik – från det sena 1800-talets Norrköping, till det tidiga 1900-talets museer i Stockholm och Paris, till Indokina och Filippinerna under 1930-talet, till den amerikanska underrättelsetjänsten OSS under andra världskriget, grundandet av UNESCO 1946, och vidare mot offentlig diplomati för det amerikanska utrikesdepartementet i upprinnelsen till Vietnamkriget. Den visar på betydelsen av att uppmärksamma mellanrummen för att nå en djupare förståelse av den historiska utvecklingen av arkeologisk kunskap och dess relation till kulturella processer och världspolitiska händelser.
Med Johan Hegardt, Södertörn högskola, och Anna Källén, Stockholms universitet.
Tid och plats: onsdagen 31 augusti 17.30 – 20.00, Medeltidsmuseet, Strömparterren, Norrbro, Stockholm. Anmälan till info@fornminnesforeningen.com.
Yvonne var mångårig klubbmästare i Svenska fornminnesföreningen. Hon gick bort år 2021. Vi vill gärna ägna denna kväll åt henne för att uppmärksamma det stora arbete hon lade ner på föreningens mycket uppskattade resor och övrig programverksamhet.
Program: 17.30. Visning av Medeltidsmuseet, Tina Rodhe, museichef och ordf. i Svenska Fornminnnesföreningen. Följ med på en spännande visning av Medeltidsmuseet och hör historien om hur museet blev till men också om hur medeltidens stockholmare levde i den lilla staden Stockholm. Under visningen berättas också om det nya museet som ska etableras i Börshuset vid Stortorget. 18.30. Yvonne Lédels arbete i föreningen, särskilt alla resor hon var med och ordnade. Per-Eric Lindgren, styrelseledamot Svenska fornminnesföreningen berättar. Fika serveras. 19.00. Hälsinglands förhistoria och hur Hälsingland relaterar till Sverige i övrigt, Anders Carlsson, Stockholms universitet. Förberedelse inför höstens resa! En bakgrund till föredraget finns i Anders bok, Tolkande arkeologi. Boken finns att ladda ner här.
Mandelgrenpriset år 2022 tilldelas Sigmund Oehrl, docent i arkeologi.
Sigmund Oehrl disputerade vid universitetet i Göttingen år 2008 med en avhandling om svenska runstenar. Han arbetar framför allt med skandinaviska run- och bildstenar från yngre järnåldern och är särskilt intresserad av deras ikonografi, tillkomst och kulturella sammanhang. Han är för närvarande anställd som forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, där han är projektledare för ”Ancient Images 2.0. A Digital Edition of the Gotlandic Picture Stones” (finansierat av Vetenskapsrådet). Projektet dokumenterar och analyserar gotländska bildstenar med digital fotogrammetri, framställer 3D-modelleringar av bildytor och stenar, analyserar ikonografin, och syftar till en uppdatering och komplettering av de tidigare existerande katalogerna med nya bildanalyser och ett utökat antal stenar och fragment. På så vis förhåller det sig tydligt och uttryckligen till tidigare arbeten av Sune Lindqvist, Jan Peder Lamm och Erik Nylén. Inom området har Oehrl publicerat ett stort antal artiklar och böcker. Särskilt ska uppmärksammas den omfattande och rikligt illustrerade Die Bildsteine Gotlands: Probleme und neue Wege ihrer Dokumentation, Lesung und Deutung, vol. 1-2 (2019) som visar både metoden och ett antal konkreta resultat.
Vill du läsa mer om projektet kan du följa den här länken.
Stipendier utdelade ur föreningens fonder år 2021.
Tekn. Lic. Christer Andersson, Henån,
till provschakt vid Askeby kyrka (5 000, Hildebrandsfonden).
FM Peter D’Agnan, Hemse, till en arkeologisk grävkurs vid
Bulverket med Gotlands Hembygdsförbund (5 000, Hildebrandsfonden).
FM Anna Gustavsson, Göteborg, till arkivstudier i
Monteliusarkiven i ATA (4 800, Birger Nermans fond).
FM Anna Henningsson, Norrköping, till färgprover på medeltida
kalkmålningar (10 000, Ingrid Nords fond).
FM Andreas Hennius, Uppsala, till att studera
valbensartefakter i Norge (8 000, Birger Nermans fond)
FM Anton Larsson, Enköping, till provtagning på jordskred
vid Mosshed (6 000, Hildebrandsfonden).
FM Michael Neiß, Upplands Väsby, till att deltaga i en
session om arkeometallurgi vid European Association of Archaeologists’ annual
meeting (1 000, Inga Sernings fond)
FM Hannah Strehlau, Schleswig, till att studera bildstenar
i fyra spanska museer i samband med avhandling om gotländska bildstenar (5 000,
Jan Peder Lamms fond).
FK
Birgitta Åkesson, Trelleborg, till att dokumentera kyrkbyar runt Trelleborg (5 000,
Birger Nermans fond)
Med stor lyhördhet och
konstnärlig integritet formger Annie Winblad Jakubowski hyllningar och
hågkomster över livsgärningar, historiska händelser och prestationer. Sin
gedigna utbildning i grafisk design och illustration och i skulptur har hon
från Konstfack i Stockholm och från City and Guilds of London Art School. Under
sitt konstnärskap hon har formgivit bl.a. mynt och medaljer, gravstenar och
utsmyckningar för hela begravningsplatser. Bland hennes uppdragsgivare märks
Sveriges Riksbank, Svenska Kyrkan, Svenska Skyttesportförbundet och många
privatpersoner. Ett av hennes mest spridda konstverk har de flesta av oss sett
och hållit i vår hand, nämligen 2009 års enkrona vilken var en specialprägling
som markerade Finlands avskiljande från Sverige år 1809. Motivet på myntets
frånsida visar horisontlinjen och vattnet som möter himmel, det vatten som
förbinder de båda länderna. Omskriften
”… den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet … är hämtad från
”Fänriks Ståls sägner”.
När Annie Winblad
Jakubowski för några år sedan formgav Svenska fornminnesföreningens logotyp
inspirerades hon av meanderslingan på det gravklot som finns vid Inglinge hög i
Småland, kungshögen som ägarna Salomon Fredrik och Anna Cervin skänkte till
Svenska Fornminnesföreningen år 1870. På den medalj hon formgivit, och som
delas ut av Svenska Fornminnesföreningen till mottagaren av Mandelgrenpriset,
pryds frånsidan av en evighetsknut vars förlaga är tecknad av prisets donator,
docent Lennart Karlsson.
I Annie Winblad
Jakubowskis konstnärliga gärning ges historien ständigt en framträdande roll –
om det så rör historiska händelser, tidsuttryck, minnen eller hela liv. Tider
knyts samman, dåtid med nutid, på färd mot framtid. Genom sin utformning av
Svenska Fornminnesföreningens logotyp och Mandelgrens-medalj har hon bidragit
till att föra föreningens arbete vidare med stil och värdighet utifrån en
helgjuten konstnärlig vision och en grundläggande förståelse för föreningens
syfte och verksamhet. Det är med stor glädje vi tilldelar henne Svenska
Fornminnesföreningens Oscar Montelius-medalj jubileumsåret 2019.
Fil. dr i arkeologi Nils
Ringstedt är en av Sveriges flitigaste kulturhistoriska författare. Inom
områdena arkeologi och hembygdskunskap har han förutom böcker publicerat ca 450
artiklar och bokanmälningar, främst i Svenska Arkeologiska Samfundets tidskrift
Gjallarhornet, Fornvännen, Ledungen och
i Bromma hembygdsförenings skriftserier. Genom åren har han genom mångfaldiga
insatser stött Svenska Fornminnesföreningens verksamhet. Särskilt måste i detta
sammanhang nämnas arbetet Svenska fornminnesföreningen, historik, fonder och
stiftelser. En skrift med anledning av föreningens förestående 150-årsjubileum
(1869-2019) (2017).
År 1960 blev Nils
Ringstedt civilekonom vid Handelshögskolan i Stockholm och 1968 fil.lic. i
företagsekonomi vid Göteborgs universitet. 1987 lade han därtill fram en
licentiatuppsats i arkeologi vid Stockholms universitet, där han 1992 också
disputerade på doktorsavhandlingen Household Economy and Archaeology. Some
aspects on theory and applications. Efter att bland annat ha tjänstgjort
som ställföreträdande generaldirektör för Konsumentverket gjorde han som
pensionär ny karriär inom arkeologin. Nils Ringstedt har varit styrelseledamot
i både Svenska Fornminnesföreningen och i Svenska Arkeologiska Samfundet vars
ordförande han var 2004–2006. Åren 2008–2013 var han ordförande i Stockholms
läns hembygdsförenings arkeologisektion och sedan 2007 är han sekreterare i
Bromma hembygdsförenings styrelse, tillika fornvårdsansvarig. Nils Ringstedt är
en förnämlig kommunikatör inom arkeologi och angränsande ämnen, och ett av hans
kännetecken är att han ständigt visar sig i viktiga arkeologiska sammanhang med
en penna i handen, med vars hjälp han skriver krönikor och notiser för olika
fora. Det är med stor glädje och erkänsla för hans insatser på föreningens
intresseområden vi tilldelar honom Svenska Fornminnesföreningens Oscar
Montelius-medalj år 2019.
Professor emeritus i
arkeologi Jarl Nordbladh har under en lång och förtjänstfull karriär visat en
enastående kombination av djup, bredd och originalitet i sin forskning och
övriga verksamhet. Grunden för hans studier är ofta hällristningar och
hällbilder, både ur ett tolkande perspektiv och i praktisk dokumentation där
han starkt bidragit till metodutvecklingen. Under 1970-talet inledde han
samarbeten med konstvetare kring dokumentation och tolkning av arkeologiska
bilder, vilket bl.a. resulterade i böckerna Paleolitiska
grottbilder och Mått och Mål.
Doktorsavhandlingen Glyfer och Rum (1980) applicerar ett tydligt teoretiskt perspektiv på det empiriska materialet, och bygger på en semiotiskt grundad metod i framkant för sin tid. Jarl Nordbladh har också ett stort intresse för arkivstudier och för vetenskaps-, disciplin- och institutionshistoria, vilket lett till ett flertal publicerade arbeten om bl.a. Carl Georg Brunius, Carl-Axel Moberg, Nils Månsson Mandelgren och Hans Hildebrand. Han har studerat arkeologins framväxt genom kongresser och internationella nätverk (publicerat i exempelvis Archives, Ancestors, Practices) och vad det innebär att ”leva arkeologiskt”. Jarl Nordbladhs mycket stora internationella kontaktnät begränsar sig inte till det engelska språkområdet utan inkluderar även i hög grad exempelvis Frankrike och Italien. Vidare har han visat ett stort engagemang i kulturmiljövård och kulturarvsvetenskap i bred bemärkelse, även här med ett flertal högklassiga publikationer.
Svenska
Fornminnesföreningens styrelse finner i Jarl Nordbladh en genuint vitter och
analytisk person med en egen röst, som haft en lång arkeologisk karriär med
stor bredd, och som fortsatt varit mycket aktiv efter pensionen. Det är oss en
glädje att få tilldela honom Svenska Fornminnesföreningens Oscar Montelius-medalj.
2019 tilldelades fyra personer Monteliusmedalj. Prisutdelningen ägde rum i Riddarhuset i Stockholm i samband med Svenska Fornminnesföreningens 150-årsjubileum.
Docent Ann Catherine Bonnier
De medeltida kyrkornas
byggnadshistoria från kristnandet och framåt har länge varit konsthistorikern
docent Ann Catherine Bonniers forskningsområde. Efter flera volymer för Sveriges Kyrkor under 1970-talet kom
1987 doktorsavhandlingen Kyrkorna
berättar: Upplands kyrkor 1250 – 1350. Avhandlingen behandlar uppförandet
av de stora tegelkyrkor som byggdes i Uppland under högmedeltiden och sätter in
dessa i ett både arkitektoniskt, konsthistoriskt och socialt sammanhang. Som
mångårig medarbetare på Riksantikvarieämbetet har Ann Catherine Bonnier bland
mycket annat varit en tongivande medarbetare i Sockenkyrkoprojektet och redaktionsmedlem för Sveriges Kyrkor,
samtidigt som hon flitigt förmedlat sina vetenskapliga rön till en bredare
allmänhet. Hon har även publicerat en rad vetenskapliga arbeten om
Östergötlands äldre arkitektur och kyrkobyggnader, här kan speciellt hennes
arbeten om Alvastra kloster och Örberga kyrka nämnas.
Ann Catherine Bonnier har
under hela sin akademiska forskargärning arbetat i en tvärvetenskaplig anda där
traditionell konsthistorisk praktik har förenats med arkeologi, historia,
byggnadsvård och kyrkohistoria. Hon har också under många år varit en självklar
del av det medeltidshistoriska nätverket på Stockholms universitet och runt
Riksarkivets forskningsprojekt Det
medeltida Sverige. Med sina stora kunskaper om byggnadsarkeologi och sin
breda forskargärning inom de konsthistoriska, kulturminnesvårdande och
medeltidsarkeologiska fälten är Ann Catherine Bonnier en mycket värdig
mottagare av Svenska Fornminnesföreningens medalj till Oscar Montelius minne.
Mandelgrenpriset år 2021 tilldelas länshemslöjdskonsulent Maria Neijman och förste antikvarie Amica Sundström för deras arbete med att fördjupa och bredda kunskapen om medeltida bild- och mönstervärldar och medeltida guldskinnstäcken genom dokumentation och rekonstruktioner. Prissumman är 100 000 kronor. Genom omfattande insamlande av exempel samt material- och teknikanalyser skapas en förståelse som sedan omsätts i hantverk enligt medeltida traditioner och principer. Genom att rekonstruera täckena genereras ny kunskap om materialets funktioner och begränsningar, men också insikter om vad som var möjligt att åstadkomma rent hantverksmässigt under täckets tillkomsttid. Maria Neijman och Amica Sundström har bland annat inom sitt företag Historical Textiles inventerat guldskinnstäcken utanför Sverige och nått nya och spännande vetenskapliga rön om hur täckena brukades och i många fall också återbrukats. De har i samarbete med handarbetsföreningar och andra intresserade återskapat både välkända och mindre kända textilier från medeltiden, spridit kunskap om äldre hantverkstekniker, och producerat rekonstruktioner till utställningar. Svenska Fornminnesföreningen vill med Mandelgrenpriset uppmärksamma Maria Neijman och Amica Sundström för deras gedigna historiska och materiella kunskaper, för kompetensen och den höga ambitionen i dokumentationsarbetet, och för deras genuina vilja att sprida kunskap om bildvärldar, föremål och hantverk. Exempel på rekonstruktionerna finns här, här och här.
2020 års Mandelgrenpris tilldelas filmproducenten, dokumentärfilmaren och regissören Mikael Agaton för hans framstående arbete med att presentera, synliggöra och tillgängliggöra historisk och arkeologisk vetenskap för en stor publik med filmen som medium. Prissumman är 100 000 kronor. Mikael Agaton är utbildad vid Konstfack och Dramatiska institutet och är även verksam som lärare inom film- och bildproduktion. Listan över hans uppdrag kan göras lång och hans produktioner har flera gånger belönats med välrenommerade utmärkelser, bland annat så mottog han 1997 George Foster Peabody Award för TV- dokumentären ”Livets mirakel”, om och med fotografen Lennart Nilsson. Agaton har också gjort flera filmer om samisk kultur och historia.
SVT- och UR-produktionerna är många och riktade både till barn, ungdomar och vuxna. ”Odens rike” om fornnordisk mytologi och gudasagor, den omskrivna ”Vikingarnas tid”, ”Runsa- fornborgens gåta”, ”Europas hällristningar”, ”Birka vikingastaden” och ”Bildvävens gåta”, bara för att nämna ett urval, lyfter alla fram den forntida världen. Mikael Agaton har med sin produktion av filmer och dokumentärer om forntid och samtid på ett både folkbildande och konstnärligt sätt i hög grad bidragit till att levandegöra och förmedla intresset för arkeologi och historia och samtidigt tillgängliggöra pågående forskning kring det förflutna.
Mandelgrenpriset år 2019 tilldelas FK Mats Vänehem, arkeolog och illustratör. Prissumman är 100 000 kronor. Mats Vänehem har kommit att specialisera sig på att illustrera historiska och arkeologiska arbeten, såväl mindre artiklar som hela böcker och utställningar. Han har också givit ut egna barnböcker (både bild och text) om ”Vikingar” och ”Hitta Historien”, samt, tillsammans med författaren Martin Widmark, serien om vikingabarnen Halvdan och Meia. Han har illustrerat och varit konstnärlig ledare för scenografin till ”Ragnfrids saga” (i upplevelsecentrumet Vikingaliv) och har i lyhörd dialog med uppdragsgivarna gjort otaliga miljöer/rekonstruktioner av till exempel Götavi, Gamla Uppsala och Nyköping till arkeologiska publikationer och utställningar. Mats Vänehems arkeologiska bilder är väl underbyggda och informativa samtidigt som de har en egen karaktäristisk konstnärlig gestaltning. Han kombinerar på ett föredömligt sätt arkeologisk kunskap med viljan att berätta och gestalta det förflutna och med ett mångsidigt konstnärskap – både i uppdragssammanhang och i sitt fria skapande.
2018 års Mandelgrenpris, med en prissumma om 100 000 kronor, tillfaller arkeologen och skulptören Oscar Nilsson för hans bidrag till att ge den svenska historien ett ansikte. Nilsson är representerad vid en rad olika museer och besöksmål både i Sverige och internationellt. Hans rekonstruktioner är många och alltid fascinerande realistiska. Kvinnan från Barum i Historiska museet, Birkaflickan, Bockstensmannen, Birger Jarl och flera andra som vi tidigare känt som skelett har genom noggrant arbete efter forensiska metoder kommit till liv som människor i Oscars händer. Fyndrapporter och osteologiska analyser, noggranna beräkningar och mätningar, 3D-rekonstruktioner av originalbenen och sist men inte minst en konstnärlig och driven skulptural fingertoppskänsla ligger till grund för de ansiktsrekonstruktioner som sakta men säkert växer fram i ateljén. Genom att förse kranierna med kött, muskler och hud av silikon och andra material låter han oss få se dem som de människor de en gång var och låter oss var och en få komma förhistorien och historien en liten bit närmare. Varje ansikte blir ett fönster till det förflutna redo att öppnas och upptäckas på nytt.
2017 års Mandelgrenpris tilldelas doktorand Michael Neiß. Prissumman är 100 000 kronor.
Michael Neiß är doktorand i arkeologi vid Uppsala universitet och arbetar med en avhandling om vikingatida spännens ornamentik, särskilt dess kognitiva och religiösa meningsinnehåll. Om detta ämne har han även föreläst och skrivit artiklar. En viktig idé för arbetet är att en del ornamental dekoration kan ha fungerat som piktogram vars mening kunde förstås inom det vikingatida, muntligt baserade, samhället. Som en del av sitt arbete med vikingatida spännen utgår Michael Neiß från egna, skickligt belysta och grafiskt distinkta fotografier, som bearbetats digitalt till analysbilder med överlägsen skärpa, bilder som separerar och förtydligar enskilda detaljer i spännenas ofta svårpenetrerade djurornamentik. Se exempel här och här. I detta arbete uppvisar han en enastående estetisk känsla för forntidens artefakter. Det är med stor glädje som Svenska Fornminnesföreningens styrelse beslutat att tilldela doktorand Michael Neiß Mandelgrenpriset 2017.
Härmed utses professor
emeritus Elisabeth Arwill-Nordbladh som mottagare av Svenska
fornminnesföreningens pris till minne av Bror Emil och Hans Hildebrand år 2020.
Prissumman är 25 000 kronor.
Elisabeth
Arwill-Nordbladh utbildades till arkeolog vid Göteborgs universitet och
disputerade där år 1998 med avhandlingen Genuskonstruktioner
i nordisk vikingatid: förr och nu. Hennes forskning och publikationer
spänner från 1970-talets början till idag. Forskningen kombinerar teoretisk
skärpa med metodisk noggrannhet, nyfikenhet och humanistisk tolkning, och
karaktäriseras av en särskild känslighet för forntidens människor och
livsvillkor. Ämnesmässigt rör hon sig mellan järnålderns materiella kultur, arkeologihistoria
och genusstudier, och hon har lämnat viktiga bidrag till forskningen kring
såväl yngre järnålderns artefakter som vikingatidens samhälle. I synnerhet har
Elisabeth Arwill-Nordbladh varit banbrytande inom svensk och nordisk arkeologi
genom sin genusarkeologiska forskning vilken löper som en röd tråd genom hela
hennes verksamhet. Detta fält har hon i hög grad varit ledande i att utveckla
och hon har utforskat det från flera vinklar. Dels genom studier av järnålderns
genus, intersektionalitet och kroppslighet, alltid med en nyanserad syn och
konstruktiv känslighet för dåtidens villkor liksom för relationen mellan
dåtidens realiteter och vår nutida blick. Dels har hon vetenskapshistoriskt
lyft fram flera kvinnliga pionjärer inom arkeologin, särskilt Hanna Rydh, och
visat på villkoren för kvinnor att verka inom det arkeologiska fältet både förr
och nu. I sin dagliga gärning har Elisabeth Arwill-Nordbladh också varit en
ambitiös och omtyckt lärare för studenter på olika nivåer liksom en eftersökt granskare,
kommentator och opponent på grund av sin alltid skarpa läsning parad med en
konstruktiv och nyfiken blick. Genom sin forskning, lärargärning och akademiska
verksamhet i stort har hon därmed långsiktigt bidragit till att utveckla det
svenska arkeologiska fältet.
Till 2019 års
Hildebrandpristagare utses docent Magnus Källström, för sitt föredömliga
vetenskapliga runologiska arbete. Prissumman är 25 000 kronor. Källström
disputerade 2007 på avhandlingen Mästare och minnesmärken. Studier kring
vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden, där frågan om runristarens
utövande i relation till de samtida runstenstexterna avhandlas. Avhandlingen
omvärderar en av våra mest kända vikingatida runristare, Åsmund Kåresson, och
visar att han varken var upplänning eller missionär som tidigare forskare
föreslagit, utan en norrländsk, professionell och mycket rörlig runristare som
nådde stjärnstatus under sin verksamhetstid och som med sin ornamentik
influerade andra. Källström har tidigare varit verksam bland annat vid
Stockholms stadsmuseum och vid Institutionen för nordiska språk vid Stockholms
universitet. Han är sedan 2009 verksam vid Riksantikvarieämbetet och arbetar
där bland annat med det stora projektet ”Evighetsrunor” och utgivningen av Medelpads
runinskrifter, och han är även en hängiven K-bloggare.
Att förmedla kunskapen om
runskrift för en bredare publik ligger Magnus Källström varmt om hjärtat och
han hörs ofta i radio och citeras i dagspress, ofta i samband med nyfynd av
exempelvis runstenar. Han är en ofta anlitad föreläsare som också sedan många
år ingår i det medeltidshistoriska nätverket vid Stockholms universitet och som
är en självskriven ciceron på de tvärvetenskapliga exkursioner som med jämna
mellanrum anordnas. Kombinationen av vetenskaplig ackuratess och stor
förmedlingsglädje gör Magnus Källström till en värdig mottagare av det pris som
bär namn efter riksantikvarierna Bror Emil och Hans Hildebrand, den senare
grundare av själva Runverket.
