Lennart Karlsson mottog Montelius-medaljen av Svenska Fornminnesföreningen den 12.12. 2012 med följande prismotivering:

Docent Lennart Karlsson kände tidigt att han ville arbeta med bilder och utbildade sig därför till teckningslärare. Som sådan verkade han först några år i Arvika, men flyttade sedan till Stockholm. Här studerade han konstvetenskap vid universitetet och fördjupade sig i medeltidens konst. Han disputerade 1977 på en avhandling om Romansk träornamentik i Sverige med ett fint bildmaterial till stor del bestående av teckningar, som Lennart renritat efter foton.

Men hans storverk handlar om järnsmide. Medieval Ironwork in Sweden kom ut i två mäktiga band 1988, båda rikt illustrerade med foton och teckningar. Han var anställd vid Historiska Museet och arbetade under 1990-talet med att skapa det stora Bilddata-projektet. Han for med sin skåpbil runt i hela landet från Tornedalen i norr till det Skåne, han kommer ifrån, och fotograferade i färg all medeltida bildkonst i kyrkorna, framför allt på dopfuntar, altarskåp och kalkmålningar och på dörrarnas järnsmide. Allt är utlagt på nätet med uppgift om bildernas motiv och datering.

Lennart Karlsson gav 2009 ut Bilden av Maria, en mycket vacker bok med hans foton i fint färgtryck och klargörande text därtill. Och veckan innan han fick Montelius-medaljen for han till sitt förlag i Lund med manus och bilder till nästa bok, som kommer ut hösten 2013 med titeln Ecce homo och har krucifix som huvudtema.

Motivering för tilldelandet av Svenska Fornminnesföreningens Oscar Monteliusmedalj till Jan Svanberg 25 april 2012.

Professor Jan Svanberg har på ett förtjänstfullt sätt under 21 års tid fungerat som ordförande i Svenska Fornminnesföreningen. Denna insats kvalificerar honom redan i och för sig synnerligen väl till att vid sin avgång från ordförandeposten erhålla föreningens Oscar Monteliusmedalj som ett tack för det hängivna arbete han ägnat föreningen. Det har också varit kutym att tidigare ordföranden avtackats på detta sätt. Men det finns minst lika starka vetenskapliga skäl till att tilldela honom medaljen. Svanberg har nämligen under sin ordförandetid gått från klarhet till klarhet inom den konstvetenskapliga disciplinen och uppehållit professurer i ämnet både i Stockholm och i Oslo. I båda fallen är det medeltidens konstutveckling och kulturhistoria som han framförallt vinnlagt sig om att beforska och förmedla. Detta har han gjort både inomvetenskapligt och extra muralt, i bägge fallen på ett förträffligt sätt. Pensionsåldern har långt ifrån medfört en lägre aktivitet på dessa områden. Snarare tvärsom. Jan Svanberg är den borne föreläsaren, han tycker om att docera och ha ett auditorium. Han förenar i sin person de positiva dragen hos den evige studenten, den professionelle reseledaren, den lärde humanisten och folkbildaren.