Alexandra Pesch kommer att mottaga Monteliusmedaljen den 26 oktober på Historiska museet, se följande länk.
Alexandra Pesch
Arkeolog, tysk medborgare, född 25/7 1965. Sedan 2009 anställd som ”Seniorforscherin” vid Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie in Schleswig (ZBSA), och samtidigt vid universitetet i Kiel,
Ph Dr 1995 i arkeologi, Dr habil. i både arkeologi och germanistik (nordisk filologi) 2014 (Univ. München). Pesch har inom arkeologin specialiserat sig på järnåldern från och med den romerska kejsartiden och fram till och med medeltiden. Särskilt framträdande insatser har hon gjort på ”konstarkeologins” ikonografiska område där hon särskilt inriktat sig den skandinaviska bildkonsten som den gestaltat sig i den komplicerade djurornamentiken samt med dess relation till senromersk och kontinentalgermansk konst.
Studierna kring djurornamentiken fann sin form då Pesch i början av sin karriär arbetade som assistent till professor Karl Hauck vid universitetet i Münster. I centrum för forskningarna stod då folkvandringstidens guldbrakteater, vartill senare kom de med dem tekniskt och ikonografiskt besläktade svenska guldhalskragarna. Efter Haucks frånfälle 2007 har Pesch fortföljt dennes arbete med brakteaterna. Efter att sedan 2000 ha publicerat närmare 20 braktatrelaterade uppsatser utkom hon 2007 med den 600 sidor långa avhandlingen Die Goldbrakteaten der Völkerwanderungszeit – Thema und Variation i vilken hon sorterat upp och analyserat det då ca 1000 nummer omfattande materialet i s.k. formularfamiljer. Härigenom har möjligheterna att utvärdera och förstå denna guldsmyckegrupp som är folkvandringstidens största väsentligt förbättrats.
Alexandra Peschs brakteatforskningar och omfattande engagemang som universitetslärare, utställnings-, workshops- och symposiearrangör kvalificerar henne i sig väl för att föreslås som mottagare av Oscar Monteliusmedaljen. Dock är det inte i första hand till dessa insatser jag nu vill referera utan till det stora och förtjänstfulla arbete hon nedlagt på förverkligandet av en stor monografi om den svenska folkvandringstidens guldhalskragar – de förnämligaste guldsmedsarbeten som någonsin framställts i Norden. Arbetet (ca 700 sid) utkom hösten 2015 och har titeln Die Kraft der Tiere. Völkerwanderungszeitliche Goldhalskragen und die Grundsätze germanischer Kunst. Det är tryckt i Mainz och utgivet i samarbete mellan Römisch-Germanisches Zentralmuseum (Leibnitz Forschungsinstitut für Archäologie) i Mainz och Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie, Schloss Gottorf i Schleswig. Huvudförfattare är Alexandra Pesch under medarbete av undertecknad, Maiken Fecht (+), Barbara Armbruster och Lars O. Lagerqvist.
I sammanhanget vill jag kort redogöra för monografins tillkomsthistoria. Egentligen började den redan 1891 då dåvarande riksantikvarien, Hans Hildebrand, i en uppsats omnämnde att han då förberedde en monografi om guldhalskragarna. Hur långt han kom med sitt arbete får vi nog aldrig veta eftersom något manuskript inte synes finnas bevarat i arkiven. I början av 1970-talet återupptog prof. Wilhelm Holmqvist planerandet av en vetenskaplig monografi och publicerade vid ett symposium ett förarbete därtill. 1980 utkom han med vad han betecknade som ännu ett förarbete, den populärvetenskapliga boken Guldhalskragarna. Det är en mycket trevlig och vacker bok som hittills varit den främsta källskriften i ämnet. Men tyvärr fick Holmqvist aldrig tillfälle att fullfölja intentionen att skriva sin stora vetenskapliga monografi.
1986 kom guldhalskragarna att aktualiseras efter upprepade inbrottsförsök som medförde att Statens historiska museum (SHM) måste evakuera sina forntida guldsmidesföremål till Riksbanken. Undertecknad som då var närmast ansvarig för halskragarna kontaktade då Römisch-Germanisches Zentralmuseum i Mainz (RGZM) och lyckades få till stånd ett samarbete mellan SHM och detta museum som gjort sig känt för sina goda kunskaper då det gäller kopietillverkning. På det sättet fick SHM:s besökare möjlighet att till dess säkerhetsaspekterna kunnat lösas genom tillkomsten av det 1994 öppnade Guldrummet åtminstone kunna få se goda kopior av halskragarna. RGZM inbjöd mig att i Mainz följa kopieringsarbetet under vilket det överenskoms att de båda museerna skulle verka för att kunna publicera en monografi om halskragarna. Närmast ansvariga för detta arbete blev undertecknad och för den guldsmidestekniska sidan därav RZGM:s chefskonservator, Goldschmiedemeisterin Maiken Fecht. 2008 presenterade Fecht första versionen av sitt manus och då kom också Alexandra Pesch att som representant för det nyligen startad ZBSA adjungeras för att skriva den ikonografiska delen av arbetet. I augusti 2010 skedde det katastrofala att Maiken Fecht förolyckades och projektet stod då utan sin gulsmidestekniska medarbetare. Till all lycka kunde Dr Barbara Armbruster (nu professor i Toulouse) övertalas att överta hennes roll. År 2010 gick jag i pension men projektet levde vidare, nu med Alexandra Pesch som primus motor.
Av ovanstående och hennes bifogade CV framgår att Alexandra Pesch är en ytterst kompetent och produktiv arkeolog speciellt intresseinriktad på folkvandringstidsstudier av skandinavisk arkeologi. Hon är inom detta område en av Europas främsta experter. Hon är en ytterst välförtjänt mottagare av Oscar Monteliusmedaljen.
Jan Peder Lamm