2002-02-20 Monteliusmedaljen har enligt ett enhälligt beslut av Svenska Fornminnesföreningens styrelse tilldelats professor Brita Malmer, Lidingö.

Malmer, som är född i Malmö, bedrev sina studier i bl a nordisk arkeologi och historia vid Lunds universitet. Hon blev fil. lic. 1953 och engagerades vid denna tid i det stora arbetet med publiceringen av de ofantligt stora vikingatida myntskatter som påträffats och påträffas inom det nuvarande Sveriges gränser. Hon har där sysslat med de skandinaviska mynten, som i huvudsak imiterar anglosaxiska silverpennies, till en början dock karolingiska. Hennes doktorsavhandling, Nordiska mynt före år 1000 (1966), tog upp de tidigaste präglingarna, som har kallats ”birkamynt”; hon kunde med en snillrik bevisföring klargöra att de äldsta typerna (från 825 och framåt) härrörde från södra Danmark (Hedeby) och de från 900-talet längre upp i samma land, men ingalunda från Birka. Avhandlingen renderade henne en docentur vid Lunds universitet.

Från 1962 fast anställd vid Kungl Myntkabinettet och dess chef 1971-79, fick hon trots de dagliga, administrativa göromålen och utställningarna möjlighet att publicera såväl fortsatta studier i och kataloger över framför allt Sigtuna-myntningen, ett större populärarbete, Mynt och människor (1968), samt att göra en forskningsinsats (med katalog) över Den senmedeltida penningen i Sverige (1980).

När sistnämnda arbete utkom hade hon blivit den första innehavaren av Gunnar Ekströms professur i numismatik och penninghistoria (1979-92), först vid HSFR men sedan placerad vid Stockholms universitet. Hon var också redaktör för det omnämnda stora arbetet med de vikingatida skatterna, Corups nummorum saeculorum IX-XI, och den skriftserie som utger monografier i ämnet. Utöver flera tidigare förstudier – bl a över den tidiga norska myntningen – är Malmer nu inne på tredje delen av publiceringen av de skandinaviska mynten av anglosaxisk typ (Sigtunamynt och andra), som började slås ca 995 i bl a Sigtuna. Bilden av denna myntning har i hög grad förändrats på grund av hennes forskning. Bl a har hon påvisat att präglingen varit i det närmaste kontinuerlig ca 995 – 1030, men att flertalet mynt har meningslösa inskrifter eller imiterar engelska förebilder och först genom hennes ingående stampstudier kan visas hänga samman med de fåtaliga mynt, som är läsliga och slagits i Olof Skötkonungs och Anund Jakobs namn. Det är kanske bortåt 2 miljoner silverpenningar som tillkommit i Sigtuna. Verktyg har transporterats så långt som till Lund, så ett och annat problem återstår att lösa. Den snart färdigställda tredje volymen behandlar framför allt den sista perioden, 1020-talet. Hennes teckningar av mynten och återgivande av inskrifterna utgör ett beundransvärt detaljarbete, som sedan möjliggjort vittgående slutsatser – men med bibehållande av en sträng kritisk inställning till materialets och resultatens bärkraft.

Brita Malmers insats inom numismatiken och då särskilt den vikingatida är den väsentligaste och resultatrikaste i vårt land och under de senaste hundra åren.