Utlåtande om Ingmar Jansson som föreslagen kandidat till Svenska Fornminnesföreningens Hildebrandspris år 2002.

Docent Ingmar Valter Jansson, fortsättningsvis benämnd IJ, har av styrelsen för Svenska Fornminnesföreningen föreslagits att tillsammans med prof. Noel Broadbent erhålla 2002-års Hildebrandspris, varvid båda skulle erhålla SEK 20.000.

IJ upprätthåller för närvarande professors tjänsteåligganden vid Inst. för arkeologi vid Stockholms universitet där han sedan 1991 innehaft en rad tjänster som universitetslektor, forskarsassisent och högskolelektor. Dessförinnan har han uppehållit tjänster vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer där han bl.a. fungerat som vikarierande forskningschef vid SHM 19.10.1987 - 30.6.1988.

1986 avlade IJ Fil. doktorsexamen i arkeologi vid Stockholms universitet. 1989 blev han docent vid samma universitet och 1996 hedersdoktor vid Ryska Vetenskapsakademiens Institut för den materiella kulturens historia i St. Petersburg.

Ämnet för IJ-s doktorsavhandling var Ovala spännbucklor. En studie av vikingatidens standardsmycken med utgångspunkt i Birka-fynden. Ämnet får sägas vara signifikant för IJ-s intresseinriktning - den materiella kulturen under vikingatiden. Han har publicerat ett 50-tal större och mindre arbeten inom denna sfär - flera av dem i samband med stora internationella vikingautställningar. I sådana har han ofta varit engagerad, inte bara som skribent utan också som framstående arbetande medlem i utställningskommittéerna. Bland dessa utställningar må särskilt nämnas Viking og Hvidekrist. Norden og Europa 800-1200 som 1992 och följande år visades i Paris, Berlin, Köpenhamn samt SHMs och Kreml-museernas The Viking Heritage 1996.

Utöver tjänsten vid universitetet och museer har IJ bedrivit ett omfattande och mångårigt arkeologiskt fältarbete i Sverige, på Irland och i Ryssland. Han har också företagit mycket omfattande forskningsresor, bl.a. i Afghanistan, Turkiet, Iran, Sovjetunionen och de baltiska staterna samt aktivt deltagit i ett stort antal nationella och internationella arkeologiska symposier, konferenser och utgivningsarbeten.

Fornminnesföreningens styrelse har vid sitt förslag om att tilldela IJ Hildebrandspriset framförallt fäst sig vid det varma engagemang som IJ under hela sin karriär och i all sin forskning och undervisning visat för att främja arkeologiskt samarbete mellan de nordiska länderna och länderna inom det forna Sovjetunionen. Detta engagemang har tidigare med uppskattning noterats av Vitterhetsakademien som härför belönat honom med sin antikvariska silvermedalj. Vid Stockholms universitet fick han 1991 - 1992 möjlighet att på heltid fördjupa sitt östliga engagemang inom ramen för forskningsprogrammet Kontakten med östersjöländerna ca 500-1200 e.Kr. Projektet har sedan fortsatt genom åren genom olika förordnanden. Det har varit mycket framgångsrikt och givit många goda forskningsresultat och forskarkontakter. IJ har genom sina goda kunskaper i ryska språket och sitt försynta men ändå offensivt kontaktskapande framträdande fungerat som en utomordentligt kompetent "humanistiskt-vetenskaplig ambassadör" för Sverige i främst Ryssland och de baltiska staterna. Tilläggas bör att denna verksamhet bedrivits oegennyttigt och med avsevärda ekonomiska och personliga försakelser. Kompensation härför har IJ i rikt mått fått genom stor respons för sina idéer bland de östeuropeiska kolleger och studenter som gynnats av hans insatser och kunskapförmedling. För dem har IJ blivit mycket mer än en lärare och gästforskare, han har blivit institutionen Ingmar Jansson till vilken man tror sig kunna komma med livets alla bekymmer och glädjeämnen, när som helst och i alla väder.

IJ har genom sin arkeologiska verksamhet synnerligen övertygande visat sig vara förtjänt att tilldelas 2002års Hildebrandspris.

Stockholm 2002-03-26

Jan Peder Lamm
Fornminnesföreningens stipendiesekreterare