Ordföranden flyger luftballong i Kappadokien

Rysslands själ

Den 11 september 2003 avreste ett 30-tal personer från Arlanda. Några var inte medlemmar i Svenska Fornminnesföreningen men anmälde sig entusiastiskt till medlemskap innan resan var slut. Flygturen gick till S:t Petersburg, men den staden var inte färdens ändamål. Vi skulle ägna oss åt Rysslands tidigaste historia och kontakter med Skandinavien under vikingatid och medeltid samt den tidiga konsten, ikoner, kyrkor och kloster. Vi såg också en hel del landsbygd, delvis intressant och pittoresk med stugor och svampsäljande gummor (samt förskräckliga hål-i-golvet-"bekvämligheter") delvis platt, ful och tråkig med vanskötta förbuskade skogar och åkerfält i träda längs spikraka guppiga vägar, delvis mycket vacker med breda floder och böljande kullar. Två kunniga svensktalande ryska damer ledde det hela och berättade inte bara om sevärd-heterna utan också, på trevligt personligt sätt, om Sovjet-tiden och Rysslands nuvarande förhållanden. De tolkade också de lokala ciceroner som tillkallats överallt. Och då och då, särskilt när det gällde ikonerna, fullständigades undervisningen av vår ordförande Jan Svanberg.

Vi bussades till Novgorod, där vi inkvarterades på centrala hotell Volkhov (ganska bra men med bristande varmvattenförsörjning). Efter vår middag på hotellet gick bussen över floden Volkhov till "handelssidan" för konsert i en nyrestaurerad kyrka (Zen-Mironosic, myrra-kvinnorna, från 1510): en violonist och en pianist spelade med schwung i svår akustik, men ett fint program: Bach, Massenet, romans av Sjostakovitj, polonäs av Oginsky, en spansk tango och modernare "Svarta ögon"….

Nästa dag ägnades först åt Novgorods handelssida. En viktig färdväg in i det ryska området under vikingatiden, kanske tidigare, och framöver var att från Finska viken segla och ro uppför Neva, längs Ladogas strand, uppför floden Volkhov, över sjön Ilmen och vidare uppför andra floder. Så fick man rulla och dra fartygen över vattendelaren till andra floder som ledde till Volga (och Kas-piska havet) eller Dnjepr (och Svarta havet, med Konstantinopel-Miklagård). Längs Volchov låg viktiga platser: Nya Ladoga (vid Ladogasjön) och Staraja Ladoga (= gamla L = Aldeigjuborg någon mil uppför floden), vilka vi besökte sjunde dagen samt Novgorod (betyder nya staden, vårt Holmgård) och dess före-gångare Gorodisjtje (besöktes ej) ett par km närmare Ilmen. - Handelssidan kryllar av små kyrkor med lökkupoler; från 1100tal och framåt; varje gata eller korporation ville ha egen kyrka. I Frälsarkyrkan från 1374 beundrade vi The-fanes grekens fresker med den särskild berömda Pantocrator-framställningen i kupolen. Jaroslav den vises gård och de många handelsstationerna är borta men utgrävningar har lokaliserat mycket och ställen visades; icke minst gutarnas välbelägna plats väckte intresse. - Resten av dagen ägnades på andra stranden åt Novgorods Kreml, en stor anläggning med mäktig mur med torn. Först undersöktes Sofiakatedralen med mycket förnämliga bronsportar; dess inre företedde en ståtlig ikonostas (=altarvägg) samt Olov Skötkonungs dotter Ingegärds grav (hon var gift med Jaroslav som härskade i Kiew och Novgorod, hon dog 1050 som S:ta Anna och är begravd såväl i Kiew som i Novgorod; här visades en ikonförsedd sarkofag). På området finns också Rysslands tusenårsmonument; det visar i ståtliga bronsskulpturer bl. a. Rurik som 862 kom från Roslagen och grundade Ryssland (det dummaste svenskar någonsin gjort!). Lunch serverades i en åldrig byggnad inom borgmuren. Efteråt visades Nationalmuseets många ikoner samt historisk utställning. Och dagen avslutades i en restaurang med bullersam musik.

Tredje dagens förmiddag besöktes Yuri-(Georgs)-klostret där S:t Göran framställdes både som tavelikon och som fresk, samt ett friluftsmuseum med flera bondgårdar och träkyrkor med mycken snickarglädje. Efter lunch busstur till Pskov för middag och natt.

Fjärde dagen var en söndag. Dess förmiddag ägnades Kreml i Pskov; där hade funnits något dussin kyrkor; en är kvar, stor och förnämlig med mångradig ikonostas. Vårt besök stördes av pågående gudstjänst; rätteligen var det väl vi som störde, men ortodoxa gudstjänster är inte stillasittande utan folk kommer och går. Mycket skön sång framfördes. Det var högtidsdag med ärkebiskopens medverkan (han for sedan hem i stor svart bil med privatchaufför). Pskov sades ha fem stadsmurar; det lät ju nästan väl betryggande men de visade sig vara inte koncentriska utan en undan för undan förlängning av muren från Kreml tills ett stort stadsområde var inringat. Muren var i alla fall effektiv; Pskov har motstått i stort sett alla fientliga angrepp (t. o. m. av svenskar!: Gustaf II Adolf 1615). På eftermiddagen besågs stadens stora museum och där särskilt ikonavdelningen i ett åldrigt köpmanshus; S:t Göran förekom. Mirosjskijklostrets kyrka har delvis märkligt klara kalkmålningar från 1100-talet.

Måndagen for vi västerut alldeles till Estlands gräns, till Petjorij (som under namnet Petseri låg inom Estland under mellankrigstiden). Här finns ett stort munkkloster som varit igång alltsedan grundandet på 1470-talet (dock föregånget av en del eremiter). Klostret är muromgärdat och ligger nästan dolt i en trång dal, men från litet avstånd ser man gyllene kupoler och annat pittoreskt. Vi kom in, men även ingången är något hemlighetsfull; efter viss klädexercis för damerna kom vi genom en mörk portgång och en backe ner i dalen. Där finns anmärkningsvärt välskötta kyrkor och andra byggnader och trädgårdar. Men märkligast är långa gravgångar uthuggna i sandstensberget där tiotusen munkar och andra begravts under seklerna i sidogrottor, oftast igenmurade, vi gick med fladdrande vaxljus, mycket stämningsfullt. - Eftermiddagen vandrade vi vid Isborgsk: först till en kulle där Ruriks bror Truvor sägs ha residerat och begravts och sedan till en bergsbrant där ett tiotal källor rinner ut som små vattenfall ur kalkklippan; de rinner samman till en betydande bäck. Vattnet är välgörande på alla sätt, vi drack och blev både vackra och friska och rika och kloka. Slutligen klättrade vi upp till själva fästningen Isborgsk , med murar från 1300- och torn från 1400-talet; vi hittade också en pirogförsäljerska och en Nikolauskyrka. - I Pskov gjorde vi återbesök i gårdagens Mirosjskij-kloster. Sex munkar bor där och ägnar sig åt ikonmåleri under ledning av fader Alipi, vars medhjälpare visade en del av ikonmåleriets tekniker med guldgrund och annat. Efterfrågan på nya ikoner sades vara stor, och det kan man tro så många kyrkor som iståndsätts överallt.

Sjätte dagen lämnade vi Pskov i riktning mot Petersburg. Ett omväxlande och trevligt uppehåll fick vi i Vyra. Först en kort paus vid Nabokovs datja, en stor brandskadad träbyggnad som repareras och blir mycket ståtlig. Nära intill finns en gammal skjutsstation. Under kriget var den koncentrationsläger och efterlämnade många lik, bl. a. i brunnen. Nu har man med gåvor från bygden inrett längorna delvis som författarmuseum med ledning av Pusjkins "Belkins berättelser". Den kvinnliga museichefen hade ett gyllene leende och visade med entusiasm föreståndarbostad, kuskrum, postkontor m. m.; en rysk lunch serverades med många kalla smårätter samt kyckling och blinier, och te förstås. - På sena eftermiddagen kom vi till S:t Petersburg och checkade in på hotell Moskva i änden av Nevskij Prospekt (där jag råkade få det mest avlägsna rummet, sju trappor upp och så omkring en halv kilometers korridor bort, men min väska har hjul!; efter närmare en kvarts spolning kom varmvattnet, nästan hett). - På kvällen liten färd genom stan och vandring i Peter-Pauls-fästningen och middag inom det området.

Onsdagens utflykt gick ett par mil österut till Staraja Ladoga. Där fick vi se platsen för utgrävningar där man kunnat årsringsdatera (753) lämningar efter knuttimrade byggnader. En i svenska självlärd (vilket hördes!) lokal lärare visade orten. Borgen har ett intressant museum med utgrävningsfynd samt två kyrkor; Georgskyrkan har fresker från 1100talets senare del (S:t Göran förstås). Denna dag hade vi lunchpaket med, som på grund av lätt regn började ätas i bussen (det var onödigt ty byn hade ett kafé som gärna hjälpte till). Ett alldeles nytt museum med utgrävningsfynd besöktes också. Här fanns även ett förfallet och återöppnat Nikolaikloster med ett fåtal munkar; Johannes döparens kyrka från sent 1800tal har ett nytt dyrbart relikskrin för en nyligen från Bari anländ relik (av S:t Nikolaus, han som har blivit jultomten). Slutligen klättrade vi på Olegs hög, en typiskt nordisk stormannahög, vackert belägen på stranden högt över Volkhov. - På återfärden mot Petersburg gjordes två avstickare: till Novaja Ladoga, där Volkhov faller ut i Ladogasjön, och till Nöteborg, senare Schlüsselburg, där Neva börjar; vi skymtade ett fästningstorn på ön utanför och begrundade fredsslutet 1323. - Kvällen tillbringades i festpalatset Olimpia. I en ståtlig lokal serverades festmat, och dryck, samt uppträdde en stor trupp sångare och dansare (mycket akrobatisk kosackdans bl a.) i vackra dräkter, allt mycket ryskt.

På torsdagen, den åttonde dagen, var det bara hemresa. På grund av tidsskillnaden landade planet tre kvart innan det startade.

Sammanfattningsvis var det en verkligt givande färd. Tullkrånglet är måttligt (minimalt jämfört med Sovjet tiden), och det allra mesta var väl planerat och fungerande. Nästan varje middagsmåltid, fler än jag nämnt ovan, beledsagades av levande musik. Samspelet mellan de ryska ciceronerna och Jan Svanberg och några av deltagarna gav mångsidiga aspekter på platser och föremål och tider. Jag är tacksam för att ha fått vara med.

Sture Holmbergh

Bilder från Rysslandsresan i september 2003